Sidvyer, senaste månaden

fredag 30 december 2011

Mer död än levande.

Min iPhone larmade 07.50 i morse.
Jag somnade runt 2 i natt, om jag minns rätt.

Klockan 09.45 var jag i en lägenhet där jag skulle släppa in några gubbs som skulle hämta left-overs. Ett bord, två köksstolar, en spegel och en massa annat.

När dom var klara la jag mig på min kappa på vardagsrumsgolvet, bökade till en kudde av koftan och tubhalsduken, och somnade.

Efter en halvtimme åkte jag och träffade en person, sen hade jag tänkt handla mat på ICA.
Men jag o r k a d e inte.
Mjölken gick ut den 25:e eller nåt.
Men jag orkade inte ens tänka tanken att stanna på ICA. Jag längtade bara hem.
Hem till soffan, hem till brasan, och jag somnade igen, hemma på soffan, med katten på höften, och ändå är jag så trött så trött.

Jag skenade genom Åhléns eftersom jag hade bilen på deras parkering (57 spänn för 2 timmar. Jag återkommer till det.)
Då såg jag en väska.
Och på två sekunder var jag såld.
Min Blingväska som jag köpte i Las Vegas börjar kännas lite uttjänt.
Jag tog ner den assnygga väskan från hållaren, öppnade, kollade inuti. Perfekt. Perfekt för en frilansskribent och notorisk bloggare som behöver ha en iPad med sig i bilen, på stan, på fiket och i väntrummet hos tandläkar´n.
Perfekta fack fanns det också för en konsulterande samtalsterapeut, det går att ha en A4-mapp med lite papper och en liten bok eller whatever you need. Till och med en gråtlåda skulle få plats. (Gråtlåda är en sån förpackning med ansiktsservetter som man drar upp snorpapper ur.)
Alltså den satt som en smäck på min skuldra, den där väskan. Holy Smoke.
Priset gjorde dock att jag bestämde mig för att tänka efter. 1295 pickadoller.
Jag är inte den som köper kvalitet "så man kan ha den i många, många år" eftersom jag byter väskor som andra byter ... karlar.
Men ibland är jag beredd att pynta för att jag blir så kär i väskan. För att den är snygg och passar mina behov.
Kolla.
Finns i svart också.




Eftersom jag nu var så in i bänken trött, på gränsen till yr, bestämde jag mig bara för att vänta.
Så där moget. Vuxet. Tråkigt förståndigt.

Parkeringsavgifterna var det.
Jag blir galen i denna stad.
Alltså det är betydligt trevligare att åka till VALBO och parkera där, utan stress, utan avgifter, utan parkeringsvakter som ränner efter en.
Visst, det är ett par mil, med om jag så kör den värsta bensinslukaren så kommer jag fasen inte upp i samma pengar som när jag parkerar i stan för att kolla runt på Nian i ett par timmar eller ta en Latte på Waynes.


Så där ja, nu är jag pigg. 22.11.
Efter tio är jag mitt bästa jag.
Kreativ och glad.
Tjoho!
Nu känner jag att jag orkar diska.
Äntligen.

torsdag 29 december 2011

"Många äldre har bara sig själva att prata med"

Så säger dom på TV plötsligt.
Hallå. Så jäkla gammal är jag inte.
Det är inte på grund av min ålder som jag pratar med mig själv.
Jag får så bra svar, det är därför!

Seriöst, det är lite pinsamt ibland när jag glömmer bort mig och pratar högt med mig själv medan jag tankar eller när jag står på ICA och letar efter Kakao.

Kakao finns inte där jag förväntar mig att det ska finnas, nämligen på hyllan med bakgrejer.
Kakao finns vid téerna och kaffet.
Då kan det låta så här:
- Var f** har dom kakaon? Nä men Jisse namn ... den måste ju finnas här ... kakao kakao kakao ... näe, va är det frågan om ...
Ja, ni fattar.

Men det var inte det jag skulle skriva om.

Jag har i alla fall hittat en App som slukar mig fullständigt.
Instagram.

Det är verkligen roligt att kolla på alla bilder som ligger där!

(För de som inte vet vad jag pratar om: det är sånt man kan jockla med om man har en iPhone.)

Jag har lagt upp många bilder själv, från mitt hav, och från Roadtripen i Arizona, Nevada, Utah, Colorado och New Mexico.

Det är jättespännande med bilder. Att en bild säger mer än tusen ord är antagligen sant.

I kväll ska jag sova tidigt. Tidigt betyder före klockan 01.
Mina nätter är sena.

Jag är mitt bästa jag efter 22.

Men i morgon har jag en inbokad träff ganska tidigt. Typ 10.

Jag har lagt upp några fina bloggar på en lista här.
Det kommer några till.
Jag gillar att skratta. Det får jag verkligen göra när jag läser "Monas Universum".
Hon är skönt galen, den kvinnan!



En av mina Instagrambilder. Sedona.




Flighten till Phoenix.



En butik i Cedar City om jag inte minns fel. Kvinnan i affären kallade oss "the dancing ladies".

onsdag 28 december 2011

Bara några få dagar kvar på 2011

Jag sitter på ett fik i stan och har just ätit en fantastiskt god vegetarisk pasta.
Ute duggregnar det.
Jag har hjälpt någon att packa flyttkartonger i dag, och åkt till Återvinningen.
Innan dess körde jag någon till tåget.

Jag väljer att stanna i stan eftersom jag ska på ett ställe i kväll, och då åt jag min middag här, på fiket.

Medan jag sitter här kommer olika tankar, och en del passerar obemärkt och en del kanske jag är medveten om. Och så finns det några som får det att klicka till inuti.
En sån kom nyss.
Den var så här:

Under det nya året ska jag vara mera rädd om mig.

Jag ska inte stanna kvar i relationer eller på arbetsplatser som är skadliga för mig.

Det är viktigt.
Inte bara för mig.
För alla.

Just nu när jag skriver detta sitter ett medelålders par några bord från mig. Jag kan inte undgå att höra vad dom säger.
Det jag hör, och tolkar, är, att den kvinnan har stannat kvar alldeles för länge med den mannen.
Han anklagar henne och lägger skuldpaket i hennes knä hela tiden.
Själv förminskar, försvarar och förmildrar hon.
Hon borde resa sig upp och hälla vattenglaset över honom, och gå.

Om inte hon gör det, gör jag det själv snart.

Nej, det gör jag inte.
Men jag vill.

Men jag har bara ansvar för mitt eget liv, inte hennes.
Så jag ska vara rädd om mig.
Välja de vänner som ger mig energi, och som lyssnar och peppar och bryr sig om.
Försöka vara en fin vän tillbaka.
Gnällspikarna och de negativa vill jag inte ha kvar.
För då tappar jag energi och hopp och glädje.
Det har jag varken råd eller lust med.

Det är intressant med ett nytt år. Spännande. Ett nytt år att göra något bra av! Ett nytt år, då vi kan välja glädje. Varje dag.

Summering av 2011 kommer jag att göra, men det tar sin tid.
Det jag minns som den mest glädjefyllda dagen under året, var ett SMS jag fick när jag låg på sjukhuset.
Det var ett meddelande om några som hade gift sig.
Jag grät av lycka.

Det har varit många glädjefyllda dagar under året. Ibland över Livet bara.
Många dagar har varit fyllda med tacksamhet också.
Den sortens tacksamhet som känns starkt i bröstet och som gör att tårarna kommer.
Den känslan upplevde jag senast på ett lunchmöte i dag.
En kvinna delade om sin tacksamhet och det födde min tacksamhet.
Sådana människor vill jag ha omkring mig.
Varje dag.

måndag 26 december 2011

Julhelgen.

Jag gillar listor.
Här kommer en som beskriver en liten del av innehållet i min Julhelg.

uppesittarkväll
kaffe
nötter
marsipangodisar
köttbullerullande
specialinläggning av sill
ostbricka
tillsammans
Rocky Road
julklappar under granen
ljus i massor
lyktor på altanen
gransågning
kaffe
familj
julglädje
walkabout
gravad lax i drivor
godaste Janssons ever (homemade by my daughter)
julklappsrim
kaffe
julefrid
wordfeud
sovgäst på loftet
sovapåsoffan (I love it!)
Ris a la Malta
Galenpannaspelande
Aladdinask
hyacintdoft
julmusik
walkabout igen
TV-film
wordfeud
Dagmar
sleepless night
röja på gården
walkabout


Så. Ungefär.




onsdag 21 december 2011

Jag tog bort havet som bakgrund nu till jul.

Man vill ju ha fint på sin blogg. Lite snökänsla tänkte jag.
Det var det närmaste jag kunde komma, detta vita myller som låg under "abstrakt".

I dag har jag

Tvättat tre maskiner
Sågat ner en gran
Slagit in julklappar
Städat
Gjort marsipangodis doppat i choklad
Bloggat
Pratat med olika människor i telefon
Kollat TV lite
Sjungit solo i vardagsrummet
Fått julkort
Bäddat rent och duschat
Tagit ett beslut som antagligen räddar mig från dårhuset
Pyntat med juldukar och tomtar

Jag är nöjd.
Men han jag spelar Wordfeud med på nätterna fattas.

Annars är allt bra.

Inte bara knäckkokning och julefrid i människors själar

Det är en ångestfylld tid för många människor, med julen. Många av oss som inte har vuxit upp i Bullerbyn, och kanske inte fått möjlighet att trampa upp en ny stig, mår kanske inte så bra, som man ”ska”.

Minnen kommer upp och tränger sig på, minnen som man helst vill hålla borta. Pengarna räcker inte till alla julklappar och några hinner supa upp julspriten flera gånger, långt innan, och skaffa ny, och ny igen.

Självföraktet stiger i takt med bakfyllorna. Och vad gör en alkoholist med sitt självförakt?

Jo, han/hon projicerar ut det. På frugan/maken/barnen, eller så skriver man elaka mail eller ringer upp någon och vräker ur sig en massa som man ångrar sen.

Det är mycket smärta i dessa personer, och till dig, som har någon som dricker för mycket i din närhet, och som kanske spyr ut sitt självförakt på dig, kom ihåg att det är inte dig det är fel på.

Personen lider av en sjukdom, och det han/hon säger, skriker, anklagar dig för, det handlar inte om dig egentligen.

Mest tänker jag på alla de barn, som firar sina jular mitt i spritångorna, och inte har någon enda som dom kan lita på en sekund.

Alla de barn, som upplever svikna löften, som tar undan sina småsyskon in i ett annat rum på grund av bråk och gräl, och skräcken att se sin mamma bli misshandlad av pappa/styvpappa.

Alla de barn, som går omkring med ett leende för att visa att hemma hos oss är allting bra, för att skydda, rädda och ta ansvar för de vuxna. Men i deras magar ligger tunga stenar i stället för risgrynsgröt och köttbullar.

Om du var ett sånt barn, är det inte så lätt att vara glad och sjunga om Raskande rävar som springer över isarna, när det blir jul.

Ouppklarade affärer försvinner inte av sig själva. Dom sitter kvar där inne, tills man har lyft upp dom i ljuset och gråtit ut det onda och rensat och gjort klart. Så gott det går.

Sedan går det att trampa upp nya stigar, lämna nya fotavtryck i snön, skapa sina egna traditioner och låta det inre barnet få vara lyckligt på julafton, i en vuxens kropp.

Alla de barn, som har traumatiska jular, midsomrar, påskar, lördagar, fredagar, onsdagar, alla dagar, behöver höra följande av någon klok vuxen:

Det är inte ditt fel att mamma/pappa dricker
Du kan inte göra något för att dom ska sluta
Du är inte ensam om det här

Till alla barn önskar jag den bästa Julen, utan fylla, utan bråk och skrik och våld, och utan stress, men med närvarande vuxna, som är trygga, och som kan förmedla en sann glädje och kärlek till sig själva, till varandra, till barnen och alla runt omkring.

Gud,

ge mig Sinnesro

att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan

och Förstånd att inse skillnaden

måndag 19 december 2011

Tomtefar sitter på muggen. Mitt i skogen.


Mitt i mörka skogen, efter den lilla vägen som går till havet, möts man plötsligt av en syn som gör att man gärna gnuggar sig i ögonen lite extra, bromsar in, och funderar över om glöggen man drack verkligen var alkoholfri.
Men det visar sig att det är på riktigt.

En toalett för Tomtar och Troll är installerad, och vem sitter där och uträttar sina behov, om inte Tomtefar själv.

Underbart!

I handen håller han en lykta med ett brinnande ljus.

fredag 16 december 2011

Happy in Stockholm!

Tåget kom till Stockholm på eftermiddagen och jag var ombord.
Vi gick och kollade lite på Julmarknad i Gamla Stan och fortsatte sedan till PUBOLOGI ~ som jag varmt kan rekommendera till den som vill äta mat med klass, det var en enkel till sjunde himlen!
Åh så gott, vällagat, och utsökt komponerade smaksensationer.

Sedan åkte vi hem på tunnelbanan och kollade på "På Spåret" på TVPlay.

Jag säger som jag brukar, nån där uppe måste gilla mig, som får ha så här mysiga utflykter med mina nära och kära.

Nu är jag trött och får sova i en skön soffa i natt.

Good night Musiclovers

onsdag 14 december 2011

Göra-lista before X-mas

baka Högbolimpa
köpa julklappar
ta in tallris
koka knäck
skriva julkort
handla all julmat
dammsuga på loftet
städa huset
lyssna på julmusik för att få julkänslan
baka "Rocky Road"

söndag 11 december 2011

Walkabout by the sea


Går längs med stranden i solen, kylan biter i kinderna, det är tyst, stilla, vackert.
Kniporna i viken flyger upp trots att jag smyger för att inte skrämma dom.






Ut ur skogen kommer en person, jag hajar till först, oförberedd på möten med mänskliga varelser som jag är. Det blir ett fint möte. På riktigt.

Han berättar om svanarna han såg flyga över havet i morse, och vi pratar om vattnet, som är så kolossalt högt. Han har hört på nyheterna att det blir ett nytt oväder på Västkusten, som också kommer att påverka vattenståndet här uppe.

För mig känns det meningsfullt att möta en människa, som är närvarande. Som är i det som är. Som inte bladdrar på för att det inte får bli tyst. Som andas mellan meningarna. Betraktar havet med lång blick.
Stannar upp i varandet för en minut eller två, för att sedan sakta gå vidare till sitt.






Inspiration fick jag. Till att mer ofta kliva upp på morgnarna, och få uppleva gryningen där, på stigarna.

Tredje advent

Det går fort nu.
Tredje söndagen i advent redan!
Det kändes som om det var evigheter till jul för ett litet tag sen. Som om ingenting var brådis. Som om jag skulle hinna så mycket.
Jag har fortfarande en massa tid att greja till jul, men jag har också annat inplanerat. Trevliga företeelser, mest.
Helst vill jag sitta i mitt soffhörn och mysa. Skriva, läsa, Blogga, lyssna på musik. Gå ut en sväng i skogen, komma hem, dricka kaffe.
Plåta lite med nya kameran.
Umgås med familj och vänner.
Och så vill jag bli kär igen.
Jag tror jag vågar nu.
Jag tror jag skulle se i tid, om det var något dysfunktionellt jag gick in i. Jag skulle lyssna på varningssignalerna och handla efter dom den här gången.
Inte höra dom, men vifta bort dom, som sist.

I dag skiner solen.
Jag ska få besök på förmiddan. Sen ska jag ut. Ut i skogen.

fredag 9 december 2011

Snön försvann.

Och med den adventsstämningen.

I natt var det en av dessa sömnlösa igen.
Jag spelade Wordfeud med en vän.
Somnade.
Vaknade.
Spelade.
Somnade.

På dan lunchade jag med en trevlig tjej. Jag fick present. Fast det var hennes namnsdag.







torsdag 8 december 2011

Julklappar och bilbesiktning

Min lilla fjompa till bil gick igenom besiktningen utan anmärkningar.
Skönt!
De första julklapparna är inköpta och allt är som det ska.
Gatorna är vita och det känns att det ska bli jul.
Det är en bra dag i dag.
I dag också, kan jag tillägga.

tisdag 6 december 2011

Skrivandet

Jag gick i sjuan och ville bli journalist.
Redan då hade jag bestämt att jag ville inte ha något vanligt nine-to-fivejobb. Jag ville ha flexibla arbetstider och jobba med något som inte var likadant varje dag.
Tyvärr räckte inte mina drömmar fram till verklighet.
Annat kom emellan.
En pojkvän som senare blev far till mina älskade ungar, en rebellisk tonårstid, popmusikintresset och allt som lockade i nuet, och så småningom blev det viktigaste för mig att få ett jobb snabbt efter gymnasiet, så jag skulle komma hemifrån.
Jag var fånge i mitt hem.
Tjugo år var myndighetsåldern då, och jag kunde inte ens bestämma vilka kläder jag skulle köpa.
- Så länge du bor här är det vi som bestämmer!

Jag var tjugo när jag fick ett vikariat på sju månader, och flyttade på vinst och förlust.
Intresset för skrivandet har följt mig hela tiden.
Dagböcker, kåserier, dikter, noveller och allmänt klotter på närmaste pappersbit med en fri yta.
1997 gick jag på skrivarlinjen för kvinnor på Bollnäs Folkhögskola.
Jag gick upp fem på morgnarna för att sätta mig på tåget till Bollnäs. Det var ljuvligt härligt att få skriva tillsammans med alla dessa kvinnor och tjejer, och jag blommade verkligen.
Tills jag körde ut i en korsning utan att se mig för och fick avbryta skrivarkursen.
Efter det har jag gått en fempoängare på högskolan, och någon kortare skrivarkurs här och där.
Det har varit och är en ventil att skriva, en slags terapi för själen. En möjlighet att färdas i fantasin, och uttrycka det som inte blir sagt. En kulvert till det omedvetna, när fingrarna hoppar på tangentbordet fortare än den medvetna tanken hinner med, eller när pennan skriver av sig själv i en aldrig sinande ordström, som jag själv inte vet vart den bär.
Det är då den äkta delen av mig får komma till uttryck. Jag finner svar som jag inte visste att jag hade, jag hittar stigar som tar mig fram på en annan väg än den vanliga motorvägen, där jag färdas fram i en hastighet som är för hög för att själen ska hinna med.
Sedan en tid har jag, tack vare en god vän som är fotograf, fått möjlighet att skriva musik för en lokaltidning.
Det är jag oerhört tacksam över. Jag tycker det är så glädjefyllt, och jag kommer ut på massor av bra konserter och uppträdanden.
I januari 2011 beställde jag visitkort som det stod "frilansskribent" på.
Jag hade inte ett enda uppdrag, men jag tror på "Fake it til you make it".
I augusti fick jag SMS från en f d vän, som är fotograf.
- Vill du skriva country i helgen?
Tidningen hade just då ingen som kunde skriva, och jag sa ja. Det var den årliga Countryfestivalen i Furuvik.
På den vägen är det.
Det har blivit några skrivjobb sedan dess.

Jag tror att slumpen är Guds sätt att vara anonym. Hörde den formuleringen ganska nyligen, och det lät så rätt.
Tidigare har jag sagt, att det finns ingen slump. Det menar jag fortfarande. Det är en mening med det som sker.
Så en kväll förra vintern, när jag skulle gå och lyssna på en författare på biblioteket, stod en kvinna i dörren och meddelade att det var inställt.
Tåget gick inte på grund av snön som hade vräkt ner, så hon som skulle komma hade ringt återbud.
Vi började prata, jag berättade om mitt skrivintresse, att jag hade gett ut en bok, och det slutade med att vi bestämde att träffas för att se om jag skulle kunna ha skrivarkurser åt det studieförbund hon jobbade åt.

Jag har haft skrivarkurser och kommer att ha flera till våren. Det är så himla kul!

Det är det här jag kallar "flöde".
Jag gillar att vara i flödet. När alla pusselbitar faller på plats.
Det är då jag är alldeles hundraprocentigt övertygad om, att allt är som det ska, och att jag är på exakt den plats jag ska vara.

måndag 5 december 2011

När jag vaknade gick jag ner till havet

Före frukosten gick jag på walkabout, först på stigen i skogen, sedan ner till havet, och ut på piren. Jag såg en man i en båt, det var som om det hade varit mitt i juli, fast det var minusgrader och lite frost. På bryggan glittrade det som av julglitter, utspritt av Änglarna.
Solen sken. Det var jättefint.
Jag gick sakta hemåt, kokade havregrynsgröt, och gjorde kaffe. Eldade i kaminen, läste tidningen.
Tacksam över

att bo här, vid havet
att ha en egen dag utan förpliktelser
min nya kamera


Och så här blev bilderna.










söndag 4 december 2011

Söndag, ljuva söndag

Söndag, morgon om ni frågar mig, medan några säkert dukar till lunch halv elva.
Jag är en slowstarter. Överhuvudtaget vill jag inte skynda, stressa, hetsa eller vara i nästa stund.
Jag vill vara här och nu.
Andas ända ner i magen.
Vara närvarande.
För det mesta får jag det också.
Jag har ingen hispig människa i min närhet i dag.
Jag gör som jag vill.

I dag vill jag

åka och titta på en systemkamera
gå på walkabout i solen
baka Kokoskakor med saffran
göra ett jobb för tidningen i kväll

Men först: K A F F E !

lördag 3 december 2011

Seacruise

Kom hem i kväll från en kryssning med M/S Cinderella. Vi var fem tjejer/ladies som åkte, och vi körde järnet på dansgolvet. Hur kul som helst. La mig typ efter två med värkande fötter, precis som det ska va.
Skönt också att komma hem till lugnet i skogen, brasan och tystnaden.
Nu är jag supertrött och klockan är bara halv nio.
När får man gå och lägga sig?

Om mig

Mitt foto
Skriver helst i hängmattan på min blommande ö, med kaffemuggen bredvid. Jag tror att det går att skriva, tänka, sjunga, måla och rabbla ord som skapar våra liv. Affirmationer är kraftfulla! Jag har skapat ett hus vid havet på det viset. Jag vägrar att delta i samtal om vinterkräksjukor och annat elände, jag vill inte ge min uppmärksamhet till det jag inte vill ha i mitt liv, eftersom jag tror att jag drar till mig det genom att fokusera på det. Det första jag tänker på när jag vaknar är allt jag har att vara tacksam över. Dagen blir alltid så bra då. Mest glad blir jag av två älskade små ungars kiknande skratt när vi busar tillsammans. Då finns inget annat, och mitt hjärta svämmar över av rosa lyckobubblor.