Inlägg

Visar inlägg från november, 2011

23.11 p.m.

Dönar in på gården tio på kvällen, pigg och glad och full av energi.
Tar fram borr och plugg och skruv och sätter upp gardinstången, sen letar jag på den röda gulliga julgardinen och smockar upp den. Drar på Spotify och dansar häcken av mig.
Nu sitter jag här i soffan med en Smoothie och bara myser.
Life is soooo good.

Ännu en dag att göra något bra av

Bild
Vaknade av att det spöregnade mot plåttaket.
Nu, en timme senare, skiner solen från en klarblå himmel.
Har ätit omelett med rökt lax, Fetaost och soltorkade tomater. Kaffe. Lycka.
Lyssnar på Spotify och har i huvudet en massa saker som jag kan välja att göra i dag, några för många för att riktigt kunna hinna med. Så jag får köra "En sak i taget, det viktigaste först".
Det viktigaste är att ta en walkabout.
Nu.

Det är ett jävla gnällande på folk

Det gnälls och klagas och självömkas och fokuseras på det som INTE är bra, det som FATTAS och SAKNAS och det människor INTE VILL HA.
Hur skulle det vara om vi lärde oss att fokusera på det som är bra, det vi vill ha, på det sätt vi vill må?
Det blir som vi tänker!


Fram med en penna och papper och skriv tjugofem saker du är tacksam över här och nu!
Gör det dagligen, och se vad som händer!

Här kommer min:

Jag är tacksam för ...

att solen skiner

att jag har kaffe i skåpet
att jag har en säng att sova i
att jag kan tända massa ljus hemma
att jag har vänner
att jag har en bil som fungerar
att jag kan skriva med mina händer
att jag slipper dricka alkohol och förstöra mitt och andras liv
att jag kan baka Lussebullar
att jag slipper vara med människor som är negativa
att jag har fått bli mamma
att jag ska göra en rolig grej i helgen
att jag har en katt som ligger och trängs med laptopen i mitt knä
att jag har varma vantar
att jag är frisk
att jag har målat tånaglarna röda
att jag trivs så bra…

Hitta energi

Jag hittar inte energin riktigt denna novembermorgon.
Solen stiger, jag har sovit bra.
Utsövd vet jag inte, det har varit sena nätter ett tag. Mys i advent, te och ostbollar, samtal i natten.
Jag behöver skriva klart i dag. Det är en novell jag ska skicka in till en tävling.
Tänkte åka in till stan och sätta mig på ett fik och skriva.
Japp. Där hände nåt med energin.
Haha! Det var bara att skriva det.

The night is mine alone

Efter en fin dag njuter jag av en natt som är bara min.
Elden i kaminen, två pepparkakor med ädelost på, tystnaden och lugnet ...
Snart är det första advent. Adventstiden älskar jag! Julstjärnan i fönstret, julmusiken, Lussekattsbaket och glöggen. Mys!

Kanske går jag och lägger mig snart i alla fall.
Spelar lite Wordfeud innan jag somnar, läser lite i boken jag fick låna i går.
Vi får se.

För lite timmar på dygnet.

Oj! Jag behöver en organisatör i mitt liv.
Eller en sekreterare.
Någon som kan svara på mail, göra förslag på ett upplägg för fortsättningskursen på Medborgarskolan och någon som kan ringa sotaren.
Under tiden vill jag spela Wordfeud.
Och elda i kaminen.
Ja, och plugga också.

Inte fattar jag hur jag hann när barnen var små.
Fast vi var ju två.

Men nu går tiden alldeles för fort och jag har inte hunnit få på dubbdäcken ens.
Det hade jag behövt i morse kan jag säga.

Vägen var snorhal.Värst var det i rondellen i Tierp.

Allting är värst i Tierp.

Låt mig va!

När folk är sjukskrivna borde dom få vara ifred.
Speciellt om sjukskrivningen är arbetsrelaterad.
Men chefen ringer och ringer och ska bestämma tid för att sätta upp kortsiktiga mål?
För vad?

I dag köpte väninnan och jag fågelhus på RUSTA, och nötter.
Gud va mysigt dom ska få!

Magic day

I dag mal jag mitt kaffe av bönorna jag köpte.
Det gör jag speciella dagar, för att förhöja njutningen eller för att göra något fint till mig själv.
Inuti finns en destruktiv del som gärna vill sabba det som är bra.
Jag går emot den.
Den har gjort sitt.
Jag förtjänar att ha det bra, jag förtjänar att vara lycklig.
Nu sitter jag här i min soffa med min kaffemugg, och har det bra.
Det är 111111 i dag.
En speciell dag.
11 är ett andligt tal.
I dag blir det extra bra med meditationer, skriver några på Facebook.
Många köper nog en lott i dag.
Själv ska jag gå ut i skogen och andas.

I tystnad

På min walkabout i dag var det så magiskt vackert.
Igen.
Alldeles tyst och stilla.
Kniporna låg inte kvar i viken. Dom har väl lackat ur på att bli störda hela tiden.
Det är något med hösten, med november, något sorgligt och melankoliskt, något som ger tillåtelse till varandets olidliga lätthet, och allt blir kravlöst.
Jag måste inte vara sommarlycklig och brun och raka benen, jag får gå där på stigen och lulla i mina fula gröna skogsbrallor med en gammal stickad tröja under vindtygsjackan. Omålad. Stanna till och sätta mig på mossan utan att bli attackerad av massa läskiga spindlar och myggor. Jag riskerar inte att möta lösa hundar som hoppar på mig medan matte ropar ”Han är så snäll” just när jag känner hundens klo runt halsbandet som dottern köpte till mig i NY.
För inte är det så mycket folk på "g" den här tiden på året, som det är på sommaren. Lugnt och skönt är det, och när jag sitter nere på stranden är havet alldeles spegelblankt och jag får sitta där och känna sorg …

Reunion

Fem kvinnor. Alla med krockade barndomar. Alla med upprepande dysfunktionella förhållanden med män, alla med ett inre barn som inte fick det hon behövde och hade rätt till.

Efter fyrtiotre år möttes vi igen.

Några av oss har setts, men inte alla.

Nu var vi alla.

Plötsligt fylldes jag av en värme och kärlek till dessa kvinnor, som fanns där i min barndom, i mina tonår, som förstod, som hade sina ryggsäckar med ungefär samma tyngd, att bära.
Tårarna kom i går, jag var djupt berörd av att få vara där tillsammans med dom, mina barndomsvänner och livlinor.
Dom fyllde på med saknade pusselbitar.

Vi träffades halv fyra och skildes åt halv två.
I dag vill jag bara sitta i soffan och vara kvar i känslan av samhörighet.

En gång trodde hon

... att han skulle ändra sig.
Att han skulle sluta skrika, bara hon blev mera följsam. Om hon inte hade så där stökigt i köket, om hon inte hade den där korta kjolen, om hon gick ner fem kilo till.
Och hon anpassade sig, gjorde allt.
Till sist fanns inget kvar av det, som var hon.
Han skrek ändå.
Han gav henne listor som det stod vad hon skulle ändra på för att få vara med honom.
Själv var han fullkomlig. I sina egna ögon.
Det kom en dag när hon sa stopp. En dag när hon sakta började bli den hon var igen.
Det är enklast att vara den man är.

TV är överskattat.

Det enda jag gillar på TV är True Talent.
Om det inte var för att i början var två bekanta till mig med, hade jag aldrig glott på programmet.
Men nu var det så, och fast båda tyvärr har åkt ut, så tittar jag fortfarande.
Det är spännande nu mot slutet, och jag har följt dessa fina deltagare, och vill att A L L A ska få en miljon!
Inte bara vinnaren.

Vi var till gravarna i dag. Tände lyktor och en grav fick en Ljung också. Den med farmor i.

Farmor har betytt massor för mig.
Hos henne fick jag vara jag.
Jag fick äta bullar och dricka hallonsaft.
I en skokartong hade jag klippdockor. Farmor hade Idun Veckojournalen och Allers om jag inte minns fel.
Hemtrevliga veckotidningar med kakrecept i.
Välsignade farmor. Kram till dig. <3

Allhelgonahelg i stugan

Kålpudding i ugnen, från 118 GI-recept.
Lugnt och skönt. Inga tider att passa. I kväll ska jag och dottern tända ljus på kyrkogården.

Jag gillar den här helgen.

Den ger mig stillhet.

Mitt i det har jag och fyra tjejer bokat en Seacruise! Men det dröjer ett tag.

Akuthjälpen mot höstdepressioner

Här kommer lite snabba fix för dig som håller på att hamna i höstdepressionens grepp:

Gör en äppelpaj. Det är lätt. Alla kan. Lite smör och lite mjöl och äpplen och kanel. Tjossan in i ugnen.
Kura upp dig i soffan med en filt, en katt och helst en brasa. Har du ingen katt kan du kanske låna grannens. Har du ingen öppen spis kan du tända massa värmeljus.
Lägg dig tidigt och sov länge så slipper du en massa timmar då du ändå bara vill dö.
Håll dig till folk du tycker om.
Svara inte när sura Berit ringer. Hon kan ju inte veta om du har tappat mobilen i ån.
Kolla på favoritfilmen om och om igen.
Sjukskriv dig.
Om du tänker sitta i soffan hela dan är det ingen idé att du klär på dig. Lev i pyjamasen. Det är enklast.
Färga håret i en piffig färg som lättar upp.
Öppna inga räkningar.
Försök att komma ihåg en enda gång när du var lycklig. Om du inte har varit det nån gång så låtsas att du är Carola. Minns när du sjöng "Främling".
Väg dig inte förrän till våren.
Läs lyckliga veckotidningar som Al…

Mayakalendern är slut.

I går var jag och lyssnade på en föreläsning om Mayakalendern.
Jag har hört så mycket om 2012, att då ska jorden gå under, ett par dagar innan julafton, och det ska hända det ena och det andra innan.
Att jorden ska gå under har ju folk trott jämt. Men Mayakalendern har ju varit oerhört förutseende med andra händelser, som verkligen går att bevisa.
Mayakalendern är slut.
Den räckte till 28:e oktober 2011.
Föredraget var intressant, jag kan säga att jag inte riktigt greppade allt han sa, Calleman, men det jag begrep var intressant och hisnande.
- Mayakalendern handlar inte om att jorden håller på att gå under.
Pust.
Men en ekonomisk kollaps väntar.
Kanske.
I förrgår blev vi 7 miljarder.
Den gamla energiförsörjningen kommer inte att hålla.
Just när Mayakalendern tog slut kom besked om Cold Fusion, en metod som har utvecklats i Italien.
Den som lever får se, som man brukar säga.