Bara några få dagar kvar på 2011

Jag sitter på ett fik i stan och har just ätit en fantastiskt god vegetarisk pasta.
Ute duggregnar det.
Jag har hjälpt någon att packa flyttkartonger i dag, och åkt till Återvinningen.
Innan dess körde jag någon till tåget.

Jag väljer att stanna i stan eftersom jag ska på ett ställe i kväll, och då åt jag min middag här, på fiket.

Medan jag sitter här kommer olika tankar, och en del passerar obemärkt och en del kanske jag är medveten om. Och så finns det några som får det att klicka till inuti.
En sån kom nyss.
Den var så här:

Under det nya året ska jag vara mera rädd om mig.

Jag ska inte stanna kvar i relationer eller på arbetsplatser som är skadliga för mig.

Det är viktigt.
Inte bara för mig.
För alla.

Just nu när jag skriver detta sitter ett medelålders par några bord från mig. Jag kan inte undgå att höra vad dom säger.
Det jag hör, och tolkar, är, att den kvinnan har stannat kvar alldeles för länge med den mannen.
Han anklagar henne och lägger skuldpaket i hennes knä hela tiden.
Själv förminskar, försvarar och förmildrar hon.
Hon borde resa sig upp och hälla vattenglaset över honom, och gå.

Om inte hon gör det, gör jag det själv snart.

Nej, det gör jag inte.
Men jag vill.

Men jag har bara ansvar för mitt eget liv, inte hennes.
Så jag ska vara rädd om mig.
Välja de vänner som ger mig energi, och som lyssnar och peppar och bryr sig om.
Försöka vara en fin vän tillbaka.
Gnällspikarna och de negativa vill jag inte ha kvar.
För då tappar jag energi och hopp och glädje.
Det har jag varken råd eller lust med.

Det är intressant med ett nytt år. Spännande. Ett nytt år att göra något bra av! Ett nytt år, då vi kan välja glädje. Varje dag.

Summering av 2011 kommer jag att göra, men det tar sin tid.
Det jag minns som den mest glädjefyllda dagen under året, var ett SMS jag fick när jag låg på sjukhuset.
Det var ett meddelande om några som hade gift sig.
Jag grät av lycka.

Det har varit många glädjefyllda dagar under året. Ibland över Livet bara.
Många dagar har varit fyllda med tacksamhet också.
Den sortens tacksamhet som känns starkt i bröstet och som gör att tårarna kommer.
Den känslan upplevde jag senast på ett lunchmöte i dag.
En kvinna delade om sin tacksamhet och det födde min tacksamhet.
Sådana människor vill jag ha omkring mig.
Varje dag.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia