Reunion

Fem kvinnor. Alla med krockade barndomar. Alla med upprepande dysfunktionella förhållanden med män, alla med ett inre barn som inte fick det hon behövde och hade rätt till.

Efter fyrtiotre år möttes vi igen.

Några av oss har setts, men inte alla.

Nu var vi alla.

Plötsligt fylldes jag av en värme och kärlek till dessa kvinnor, som fanns där i min barndom, i mina tonår, som förstod, som hade sina ryggsäckar med ungefär samma tyngd, att bära.
Tårarna kom i går, jag var djupt berörd av att få vara där tillsammans med dom, mina barndomsvänner och livlinor.
Dom fyllde på med saknade pusselbitar.

Vi träffades halv fyra och skildes åt halv två.
I dag vill jag bara sitta i soffan och vara kvar i känslan av samhörighet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia