En gång trodde hon

... att han skulle ändra sig.
Att han skulle sluta skrika, bara hon blev mera följsam. Om hon inte hade så där stökigt i köket, om hon inte hade den där korta kjolen, om hon gick ner fem kilo till.
Och hon anpassade sig, gjorde allt.
Till sist fanns inget kvar av det, som var hon.
Han skrek ändå.
Han gav henne listor som det stod vad hon skulle ändra på för att få vara med honom.
Själv var han fullkomlig. I sina egna ögon.
Det kom en dag när hon sa stopp. En dag när hon sakta började bli den hon var igen.
Det är enklast att vara den man är.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia