Flyga är liksom inte min grej.

När jag blir nervös gör jag en massa galna saker. Jag blir extra nervös innan jag ska flyga, och då gör jag totalt galna saker.

Jag känner mig plötsligt alldeles kolossalt övertygad om att jag behöver en ny bil. Helst innan resan, som kan vara om ett par dygn. Så jag kollar Blocket, bilhandlare och privatannonser. Ringer och hör mig för med tidigare ägare och håller på.

Jag shoppar loss riktigt ordentligt på Arlanda Taxfree. Ett par tusen är ingen överdrift. Allt, som jag inte anser att jag har råd med annars, köper jag då. Dyraste märket och gärna hela hudvårdsserien. Nyaste mascaran från Lancome och parfymer med matchande bodylotions.

Jag kan bli besatt av att hångla loss i sista minuten. Mina stackars ex vet vad jag menar.

Ibland stoppar jag liksom tiden, inbillar jag mig, med att sitta och blogga in i det sista. Det har visat sig att tiden går lika fort ändå. Och så är det full panik innan jag ska vara vid Gaten.

Att flyga är inte min grej, om man säger så.

En gång bet jag mitt ex i handen så det nästan gick hål.

Det var vid landning. Jag tyckte piloten körde så konstigt, och fick för mig att planet var kapat.

Efter shoppingen och innan Boarding ringer jag folk och gråter. Tar farväl, liksom.

Jag flyger alltid med mörka glajjer så ingen ska se att jag gråter.

Om jag flyger med mina barn brukar dom sitta lite för sig själva, några rader framför mig. Och så låtsas jag att vi inte känner varandra. Dom brukar slänga en blick över axeln lite snabbt, för att se om jag sitter kvar. Då brukar jag försöka le, men det ser mest ut som om jag behöver gå på toa, och att det är bråttom.

Jag går förresten inte på toa på ett plan. Jag sitter stilla. Väldigt stilla. Det måste ju ändå vara det säkraste, om alla sitter stilla och inte håller på viftar och springer runt och grejar.

Frågan är verkligen, om det är värt att utsätta sig för flygresor.

Rena självmordsförsöken.

Men fatta, om jag ska åka tåg, buss, taxi eller båt, så står ingen och visar hur jag ska ta på mig syrgasmask eller fallskärm, (jag är inte säker på om jag skriver rätt nu, för jag brukar vara på bristningsgränsen när det här händer. Men jag fattar att dom visar sånt för att risken är så stor att planen störtar.)

Det ligger inte en inplastad A4 i sätet framför med säkerhetsföreskrifter på tåget, till exempel. Det ligger en trevlig tidning där, med korsord i. Och reklam för kaffe och annat hemtrevligt.

Varför inte då? Jo, för att tåg är trygga att åka på! Dom kan bli försenade, javisst, men det dör man inte av.

Flygvärdinnorna har såklart övat under sin utbildning på att se avslappnande och glada ut, vad som än händer. Pokerface Big Time.

Så det hjälper inte att kolla deras ansiktsuttryck, om det blir turbulens. Dom ba´…

- Det här är helt normalt, jaså, lossnade en bit av vingen? Hoppsan hoppsan, det ordnar sig nog, får jag fylla på lite kaffe?

Inuti är dom antagligen skräckslagna.

Och piloterna. Dom är sällan spelklara! Jag har väl sett på TV, hur dom super.

Men droga ner mig själv kan jag inte, eftersom jag är beroende.

Jo, med shopping på Taxfree, men den kicken räcker bara tills bältena ska på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia