Antibes i mitt hjärta

Mina föräldrar spenderade semestern i Antibes i början på femtiotalet. Jag har sett många foton därifrån, och tyckt att det var så vackra bilder.

I stugan hade mamma en fantastisk bikini, röd och vitrandig, och hon sa alltid med stolthet i rösten:
- Den köpte jag i Antibes!

Och så berättade hon om deras semester där, på Franska Rivieran.

När jag arbetade på en beroendemottagning i Sandviken för några år sedan hade vi en handledare som ordnade kurser i KBT i Antibes.

Under en handledarsession rekommenderade han vår arbetsgrupp att åka på en sådan kurs.
Vi alla blev exalterade, det var inte så dyrt heller, och chefen sa att det gör vi, i maj åker vi!

Nu blir det inte alltid som chefer säger.

Men i mig hade någonting fötts. En längtan som ganska snart blev ett beslut.

Jag skulle åka till Antibes.

Så jag tog semester och åkte i väg. Betalade min kurs med egna pengar.
Jag kände ingen av de andra kursdeltagarna innan, men vi hade en trevlig och kunskapsrik vecka.
Några bodde på Le Petit Reserve, jag och några till bodde på Hotel La Jabotte, där frukostarna i den vackra trädgården har satt oförglömliga spår i mitt hjärta.

Precis som hela Antibes.
Förra året åkte jag dit igen, tillsammans med mina döttrar.
Det var mitt i sommaren, och dagen innan vi skulle åka var antagligen den dag, då havet var som varmast och solen sken som starkast på hela sommaren.
Jag simmade i viken och undrade om jag var riktigt klok, som skulle lämna detta paradis.
Helt klart var det galet varmt i Antibes, och vi sov med blöta handdukar som täcke (ett tips från ena dottern som är berest och har lärt sig).

Antibes är ett sådant ställe, som jag kände igen första gången jag kom dit. Jag fick en känsla av att min själ varit där förut.

Jag har någon gång gjort en regressionsresa med ett medium. Jag hamnade i Antibes. Det var en tragisk händelse jag återupplevde där nere vid hamnen. En man jag har älskat även i detta liv och haft otroligt starka band till, sköt sig framför mina ögon, när hans fartyg la ut från piren. På grund av ett missförstånd.

Tro gärna att jag är galen. Men jag är övertygad om att vi lever flera liv.

Jag är inte övertygad om att min regressionsresa är sann.

Men det jag vet är, att Antibes ligger mig varmt om hjärtat, och att jag vill åka dit igen.

En dröm är, att åka dit och skriva. Jag skulle ta in på Le Petit Reserve, hotellet där Evert Taube skapade sin musik under sina resor. Där, med utsikt över Cote d`Azur, skulle jag skriva på min roman, efter att ha intagit min frukost avec yaourts, fromage, confiture maison, oranges pressées, baguette, croissants et tartines de pain de campagne, och massor av gudomligt, franskt kaffe.

Photos of Hotel La Jabotte, Antibes
This photo of Hotel La Jabotte is courtesy of TripAdvisor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia