Män som inte gillar katter är inte att lita på.

När jag kommenterade ett blogginlägg nyss på en sida blev mitt svar så intressant så jag blev imponerad själv.

Fingertopparna är ofta snabbare än hjärnan och jag läser med förvåning texten på dataskärmen.



Katter absorberar oro, katter ger kärlek, katter är otämjbara och kan inte kuvas.

Jag älskar katter. Dom gör som dom vill, och är mycket självständiga.

Män som inte gillar katter dissar jag numera direkt. (Fast egentligen dissar jag alla män, som vill mer än att vara vän med mig, men dom som inte gillar katter i synnerhet.)

Gillar dom inte katter gillar dom oftast inte kvinnor heller.

Jo, "lydiga" kvinnor, som dom kan ha makt över, och som går att kontrollera.

Eller som kan dresseras, som hundar.



"Sitt", "ligg", "håll käften", och "är du dum i hela huvet!"

Katter, dom kommer och går som dom vill.

En gång bodde jag med en man i tre veckor.

En dag, när jag inte kom hem direkt från jobbet, skrek han:
- Tror du att du kan komma och gå som du vill här?!

Han var inte så förtjust i katter.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Omelett på flotten.

Livet är gott.

Lucia