Inte ens chefer vill jag lyda.

Jag är en härochnumänniska, för i nuet är allt som det ska, och i nuet finns ingen ångest eller oro. Allt bara är.
Där jag bor, Nära Havet, är jag intensivt närvarande i stunden som är, och observerar gärna molnen, de mörka över Ormviken eller de rosa i nordväst.

Ínuti finns en rebell som inte vill lyda, och inte tänker göra det heller, inte ens chefer vill jag lyda, men det finns ett undantag och det är vädret.

Jag böjer på nacken och stannar ödmjukt hemma med båten när det blåser 9 m/s från norr. Jag lägger mig platt.
Direkt och utan omsvep.

Jag har lunchrast nu. (Ifall chefen skulle läsa och tro att jag bloggar på arbetstid.) I lunchlådan har jag två GI-biffar och en klick creme fraiche med Dijonsenap iblandat.
Rallarhalva utan smör eller ost.

Suck.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lucia

Att jobba eller inte jobba. (That´s the question.)

Bra lördag!