Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2011

Män som inte gillar katter är inte att lita på.

När jag kommenterade ett blogginlägg nyss på en sida blev mitt svar så intressant så jag blev imponerad själv.

Fingertopparna är ofta snabbare än hjärnan och jag läser med förvåning texten på dataskärmen.



Katter absorberar oro, katter ger kärlek, katter är otämjbara och kan inte kuvas.

Jag älskar katter. Dom gör som dom vill, och är mycket självständiga.

Män som inte gillar katter dissar jag numera direkt. (Fast egentligen dissar jag alla män, som vill mer än att vara vän med mig, men dom som inte gillar katter i synnerhet.)

Gillar dom inte katter gillar dom oftast inte kvinnor heller.

Jo, "lydiga" kvinnor, som dom kan ha makt över, och som går att kontrollera.

Eller som kan dresseras, som hundar.



"Sitt", "ligg", "håll käften", och "är du dum i hela huvet!"

Katter, dom kommer och går som dom vill.

En gång bodde jag med en man i tre veckor.

En dag, när jag inte kom hem direkt från jobbet, skrek han:
- Tror du att du kan komma och gå s…

Havet

Bild
Inuti
finns en längtan
som aldrig tar slut

den föds
igen
och igen

blir aldrig
mättad

Det är längtan
till Havet






Nystart!

På ICA i dag slängde jag en blick mot tidningsstället och fastnade på "118 GI-recept".
Det var en otroligt inspirerande tidning! Fina bilder och massa spännande goda rätter.
Jag gör det igen!

GI har jag lyckats med förr.
Så i kylen står Kikärtskroketter som jag snodde ihop lite snabbt, och olika ostar (jag älskar ostar!)och grädde (jag älskar grädde!), och så har jag lite lax hemma som jag kan göra värstinggod middag av i morgon.

Det jag behöver komma ihåg är, att jag inte ska gå ut på olika restauranger på ett tag. Jag åker dit direkt, antingen på Potatisklyftor eller brödet till salladen eller något annat tok.

Jag är full av beslutsamhet. Det ska bli riktigt roligt!

Vägledning

När jag var liten vågade jag inte hoppa från trampolinerna på Strömbadet.
Inte ens den lägsta vågade jag hoppa från.
Farbror Åke, som bodde närmast oss på ön, och var mina barndomskamraters pappa, var mycket psykologisk och tålmodig. Han fick mig att våga kasta mig i från deras flytbrygga. Inte ända uppifrån, men från stegen.

Det som behövdes, för att jag skulle våga, var tillit och trygghet.

Farbror Åke finns inte med oss längre.

Nu står jag på en trampolin igen. Och har stått där ett bra tag. Lyfter ena foten lite, lite, men ställer snabbt tillbaka den igen.

I magen svindlar det.

Tilliten jag behöver fattas.

Jag behöver lyssna inåt, vara lyhörd och be om vägledning.

Fast vägledning har jag. Hela kroppen skriker NEJ.

Stannar på land,

Bild
Här är det blåsigt värre i dag.

Det är inte mycket jag har respekt för, men inför vädrets makter lägger jag mig ödmjukt platt.

Ingen båttur i dag, om jag säger så.

Jag stannar på land.





Tankens kraft

Förvänta dig det bästa!

Affirmera, visualisera, fokusera!

Du skapar själv ditt liv.


Så hur vill du ha det?

Prova, att under avslappning, se dig själv i en situation där du är ditt bästa jag.






Bara för att jag kan.

Supertrött var jag i morse.
Jag hatade mobillarmet.
Snoozade två gånger, satt mig i soffan med kaffet och ville inte.
Jag tänkte att jag stannar här.
I soffan.
Hela dan sitter jag här och blundar.

Men SÅ kan man ju inte göra.

Så jag kom iväg till jobbet, och timmarna gick, och så fick jag åka hemåt igen.

Alldeles lycklig.

Först träffade jag min sponsor som är en förträffligt klok och andlig tjej.

Hon får mig att se det jag inte ser själv.

Efter det åkte jag på After Work. Supertrevligt!

Nu sitter jag här bara för att jag kan. Fast jag är aptrött.

Men fredag är min lediga dag. Då får jag sova. Hur länge som helst, faktiskt.

Middag i bilen.

Sitter i bilen och äter kycklingspett från ICA. Om man drar fram kycklingbitarna på spettet med munnen kan man doppa dom i Aiolin. Mums.
Jag har inga bestick här. Ingen tallrik heller.

Så här blir det ibland när man har 7.5 mil till jobbet och ska stanna i stan på hemvägen för att gå ut med vännerna och lyssna på bra musik.

I dag har jag jobbat på två ställen.
Livet är fullt av möjligheter.
En affirmation:
"Jag ökar ständigt min inkomst!"
Säg den, skriv den, sjung den, tänk den.

Gjorde en Gry i morse

Bild
Klev upp utan att snooza i morse.
Gry i "Äntligen Morgon" sa en gång, att hon gör så.
Det kanske är bättre än att somna en gång till, och en till, och en till.
Fast lyckan i att kunna missar man ju.

Köpte en cerise blus på Gina i går och nu undrar jag hur jag tänkte
när jag stog i provhytten.
Vad ska jag ha till, liksom?


Där mitt hjärta hör hemma

Bild
Här vill jag vara, leva, bo.







Jag badade som om det vore Sommarens sista.






Det var alldeles, alldeles stilla ...






... och tyst.






The best in Life is free. Nu har jag laddat batterierna igen. Känner en obeskrivlig tacksamhet över att kunna gå i skogen, bada i havet, sitta på en sten och bara vara, i den alldeles knäpptysta augustikvällen.






















Ingenting särskilt

I dag har jag ...

... hängt tvätt ute
... slängt lite skit som har legat på gården i typ ett halvår
... varit på ett möte där jag fick näring till det Äkta Självet i mig
... fikat hemma hos dottern
... tagit bort lösnaglarna jag klistrade på till festen i går (ringfingernageln fastnade på halva och satt snett.)
... känt mig ännu mer övertygad om att "a woman´s got to do what a woman´s got to do" men jag är inte riktigt där än.
... fått komplimanger för min sjukt snygga frisyr. Igen!

Nu har jag ett party till min nya klänning!

Regnets smattrande mot rutan är så avslappnande.
Jag har gjort mig av med högen på golvet, som jag skrev om i förra inlägget.
Jag har bytt "tapet" inne på Twitter.
Det är väl skapligt en lat lördag som den här?

Disken står där den står, jag orkar inte nu.
Den kommer antagligen att stå kvar om två timmar och i morgon bitti med.

I kväll blir det fest inne i stan och jag ska ha min cerisa blåsa som jag köpte i somras och aldrig har använt.

Det ska bli så kul att gå på fest.

I ett kollegieblock i ångesthögen hittade jag anteckningar från en föreläsning med Tommy Hellsten.

"Det finns chefer som vägrar växa. Om du har en sådan chef, så dra! Långt bort! Min plikt mot mig själv är att våga säga upp mig. Att skydda mig själv!"


Trygghet får man när man spränger sönder det man klamrat sig fast vid:

att säga upp sig från ett jobb, som man mår dåligt i
att separera ur en relation som förhindrar tillväxt (check)
att visa sin vrede där man förut varit snäll (check)
att bli sårbar …

Ordning och reda. Not.

I dag har jag sökt ESTA.
Med dottern i mobilen blev jag ledd genom frågeträsket, som inte var helt lätt att förstå. Eller att besvara.
När vi kom till frågan om flightnummer blev det stopp.
Hon kunde ju inte svara på det, och resan är bokad genom min väninna, som såklart har gett mig alla papper med uppgifter om hotell, flightnummer, vägar vi ska åka på och sån´t.
När jag får extra-extraviktiga handlingar i min hand blir jag paralyserad av rädsla att tappa bort dom, och så lägger jag dom på något spejsat ställe, som jag aldrig kommer ihåg.
Räkningar och annat har jag ett ställe för. Det är i en korg på skohyllan i hallen. Min skohylla består av fyra vanliga skohyllor på varandra.
Skoskrapa.
Jag har väldigt många skor. Och en trång hall. Man kan inte mötas där. Man får gå ut och in i omgångar.
Men i alla fall, en del av skohyllan är paxad för en korg där alla räkningar ligger.
I en annan hög, placerad på golvet, snyggt inskjuten mot golvlisten, ligger besked om restskatten, självstud…

Väljer det fina

Förut
innan jag hade förstått
att jag själv
kunde påverka
mitt mående
med mina tankar
var jag


låg


Länge
var jag nere
i geggan,
i kolkällaren

Det var tryggt där

Smärtan
bjuder inte
på några överraskningar


Jag tillät mig
att bli nerdragen
i
en
nedåtgående
spiral


Nu
vänder jag
långt innan
jag står vid kanten

Jag tar fram
allt
jag har
att vara tacksam
över


Som min säng.
Kaffepaketet i skåpet.
Att jag fick bli mamma
och
att jag har
fyrahundra meter
till havet
Jag kan se
Fiskgjusen
över viken

Vem har lovat mig det?


Ingen



Jag tar
ingenting
för givet

Nejdå, jag är inte bitter.

Ibland längtar jag halvt ihjäl mig efter mina barn.
Eller tanter.
Dom är stora nu. Gifta och förlovade och så. Men det är mina barn i alla fall och jag är deras mamma och jag längtar och vill bita dom i benen som när dom var små och tjocka och ville leka tåg med alla köksstolarna inne i vardagsrummet.

I dag ringde jag den yngsta. Hon, som har gift sig i sommar och inte bor här i stan längre.

Inget svar.

Jag ringer igen efter ganska många timmar. Två i alla fall.
Vid det laget tycker jag mig ha en anledning, jag har träffat hennes kusin på stan och har hälsningar från honom.

Inget svar.
Jag pratar inte in på telefonsvararen. Hon har gett mig talförbud.
Det skulle nog mina väninnor också vilja ge mig, jag älskar att prata in på folks telefonsvarare!
Det är nästan bättre än när dom svarar, för då kan jag ju bara prata om me, myself and I tills rösten kommer in och säger "endast 30 sekunder kvar på meddelandetiden", och då kan man ju haspla ur sig nåt om att hurmårdu lite snab…

Smulpaj

Min kompis gör en smulpaj.

Hemma, i sitt hus.

Jag vill också vara hemma i mitt hus, och göra en smulpaj.

Smulpaj är så hemtrevligt.

Äntligen fri!

I kväll gick jag på walkabout.
Jag gick på stigar jag har valt bort under ett och ett halvt år.
Jag har haft mina anledningar.

Nu känner jag mig fri igen.
Jag kan andas.
Jag behöver inte se mig om över axeln när jag går.

Ett tag var jag på väg att sälja.

Mina vänner sa, att jag skulle tänka efter.

Dom sa att det här är ju ditt ställe på jorden.

Lugna dig, han kommer att flytta, sa dom.

Dom fick rätt.


I kväll när jag gick ut kände jag mig alldeles, alldeles befriad.

Jag har tagit tillbaka min mark.

Gråten kommer när jag skriver det här.

Gråt av lättnad.




Fake it til you make it

Ibland hjälper det att låtsas.

Jag tryckte upp visitkort i januari, med texten "Frilansskribent".

Att skriva är mitt stora intresse,och jag tror på att göra det som är roligt,

det jag blir glad av!

Så som en affirmation skrev jag "frilansskribent" på visitkorten, och nu är det

en sanning.

Jag kan se mig själv i olika situationer, gärna under avslappning. Som i en film. Visualisera det jag vill ha i Livet.

Tankens kraft är otroligt stark. Egentligen handlar allt om hur vi tänker.

Vem vill du vara?

Börja låtsas!

Vad är det värsta som kan hända?

I mitt lilla hus på gården bor det änglar

Bild
Jag kan höra, vad änglarna viskar...

Ibland ringer någon, som inte hör så bra, och vill komma.

Då går vi in i mitt lilla hus på gården och sätter oss ...



... och så berättar jag, vad änglarna viskar.




Ibland, men alldeles för sällan, går jag in i mitt lilla hus på gården ensam.

Då skriver jag.

Mitt lilla hus är både ett Änglahus och en skrivarstuga.





Det är fridfullt här.

Stilla.

Jag behöver vara här mer.

Mina drömmar infrias, en efter en.

Jag har inte tid att skriva här egentligen.
Jag gör research.
På Lorrie Morgan, som sjunger Country i Furuvik i kväll.

Men lite snabbt:
jag har badat massor i går, simmat, snurrat, busat, plaskat och doppat hela huvudet.just nu är jag ockuperad av tanken på pizza. En Facebookvän skrev om att han hade käkat pizza, så nu kan jag inte tänka på något annat.i kväll ska jag skriva om Lorrie. Det känns osannolikt roligt. Om någon berättade för mig om den kvinna, som är jag just nu, skulle jag bli avundsjuk.

Mina drömmar infrias, en efter en.

Jag är nästan avundsjuk på mig själv. Och oerhört tacksam.






Det är visst Sommar! Så det så!

Många pratar om höst.
Det är kallt ute, säger dom. Dom fryser, en del har börjat med strumpor redan.
Det ska jag bara tala om, att hellre förfryser jag tårna än att jag drar på mig strumpor i augusti.

Jag sitter på min altan och gör research.

På min altan är det gassande hett i solen, jag har kjol och bara ben och ett linne, och det känns som den somrigaste sommardagen ever.

Jag dricker kaffe och äter Vaniljbulle som sockret smälter på.

Ta mig tusan, jag tror jag behöver solskyddsfaktor på näsan.

Tolvan.

Inte ens chefer vill jag lyda.

Jag är en härochnumänniska, för i nuet är allt som det ska, och i nuet finns ingen ångest eller oro. Allt bara är.
Där jag bor, Nära Havet, är jag intensivt närvarande i stunden som är, och observerar gärna molnen, de mörka över Ormviken eller de rosa i nordväst.

Ínuti finns en rebell som inte vill lyda, och inte tänker göra det heller, inte ens chefer vill jag lyda, men det finns ett undantag och det är vädret.

Jag böjer på nacken och stannar ödmjukt hemma med båten när det blåser 9 m/s från norr. Jag lägger mig platt.
Direkt och utan omsvep.

Jag har lunchrast nu. (Ifall chefen skulle läsa och tro att jag bloggar på arbetstid.) I lunchlådan har jag två GI-biffar och en klick creme fraiche med Dijonsenap iblandat.
Rallarhalva utan smör eller ost.

Suck.

Jag tänker ta ut allt jag kan den sista sommarmånaden.

Vi var på ett ställe i kväll och lyssnade på en superbra kille, Krister Fridh. Han är trubadur, typ, fast jag gillar inte det ordet, musiker låter bättre.

Jag vill ta tillvara alla möjligheter som finns kvar den här sommaren. Jag vill göra somriga saker som att åka båt, vara ute på havet så mycket det bara går, gärna nattetid under fullmånens glans, och jag vill bada och simma.

Jag vill fortsätta sitta på uteställen som har infravärme, inlindad i en filt och äta jordgubbar med glass och grädde.

Komma hem lite för sent för att orka vakna när alarmet ringer, snooza tre, fyra varv, och dra igång starkt kaffe innan jag åker till mitt jobb, som ligger alldeles för långt hemifrån för att mitt liv ska vara enkelt.

Jag vill fortsätta gå i öppna skor, där mina rödmålade tånaglar är befriade från strumpor, och bära sommarklänningar över bara ben.

Jag vill dricka kaffe på altanen och på stenarna vid vattnet många, många gånger, och jag ska ta vara på varenda ledig sekund av augusti månad.

Och så jobbade änglarna för det ...

En man hade dött. Han kom till himlen och möttes av änglarna. En ängel frågade:
”Hur har ditt liv varit tycker du?”
”Nja”, sa mannen, ”si och så.”
”Jaså”, sa ängeln, ”vad var det som inte var bra?”
”Jamen”, sa mannen, ”huset som jag inte fick, som jag ville ha så gärna, och jobbet i Stockholm, jag tycker det var tråkigt att jag inte fick det.” Ängeln bad mannen följa med in i ett valv, där hon drog fram mappar från arkivlådor. Sedan sa hon:
”Ja, här ser jag. När du skulle söka lånet till ditt drömhus gick du hela vägen till banken och tänkte att det kommer inte att gå, jag kommer inte att få lånet! Och då jobbade änglarna för det!

Ängeln öppnade en annan mapp där det stod om jobbet mannen hade sökt, och sa:
”Samma sak här, när du gick till anställningsintervjun tänkte du hela vägen, och dagarna innan, att det är ingen ide, jag kommer i alla fall inte att få jobbet!  Och då jobbade änglarna för det” …
* Tänk om det är sant, att det blir som vi tänker.

På en skala från 0 till 10 sätter jag nöjdkrysset på 9,5

Lever du det liv du vill leva?
Eller åker du runt i en rondell, gör det du gjorde i går, säger det du sa i går, tänker som mamma eller pappa?

Det är tryggt.
Men det innebär ingen utveckling.

Jag frågar det här mest till mig själv. Som en koll, liksom.
Ja, i stort lever jag det liv jag vill leva.
Det är klart att jag skulle vilja slippa femton mil om dagen i bil.
Jag skulle vilja vara egen företagare. Kunna leva gott på det.

Jag har gjort det förr.
Jag kan göra det igen.

Jag skulle vilja ha mer självdisciplin, städa hemma, ha det fint i mitt hus, och utanför. Jag är en Slarvmaja.

Det här skulle jag också vilja ändra på:

Äta mindre godis och motionera mer.
Babbla mindre, mina ungar tycker det är lite jobbigt. (Det tycker säkert andra också, men dom vågar inte säga till. I stället skiter dom i att svara när jag ringer.)
Skaffa en bil med lite mer krut i.
Vara morgonpigg. I alla fall nån dag i veckan.

Annars är jag nöjd med mitt liv.

Tacksam. Jag har det bra. Jag har ett hav och en båt, och …
Bild
Jag älskar lediga sommardagar!






Här kom solen fram efter en molnig förmiddag






Dottern gjorde Cheesecake!








Förrätt på Axmar Brygga! Himlen, enkel biljett!



Startskottet har redan gått.

Startskottet har gått för länge sedan.
I stället för att börja söker jag hela tiden information på olika sätt, 

för att läsa och lära mig mera om hur.
Hur man gör och vad man ska tänka på, och struktur hit och karaktärsutveckling dit.
Det är bra och det är vad jag behöver.
Jag är i min börjigaste början, behöver lära mig massor, 

men det är inte det som det handlar om.
Jag behöver sätta igång med att skriva!
 Hela tiden kollar jag på författarcoachernas tips, (vilket jag lär mig massor av), 

jag läser om vad andra skriver om hur jag ska skriva, 

och jag jämför och samlar information, och stryker under och läser en gång till, 

och lägger till bokmärken som jag tycker är intressanta, och på 
någons författarblogg finns en länk till en annan sida med bra tips 

hur man ska göra för att få sin bok utgiven, och så läser jag det 

och skriver ut och lägger i högen med alla andra kloka tips, 
och allt det som finns i mig, alla orden som vill komma ut, 

dom blir instängda och ligger i en lång ringlande kö och …

Härmed döper jag om "Uppifrån" till "Ordrike".

"Uppifrån" har varit ett arbetsnamn tills nu..
Jag letade febrilt efter ett annat namn.
Det skulle vara något namn, som härrör till mitt skrivande.
Något som är jag.

Den här bloggen har jag inte lagt så mycket krut på hittills. Jag har en annan blogg, nej, två till och med, men en där jag skriver ofta, nästan varje dag, och en till där jag skriver med vänsterhanden då och då.
Jag tänker lägga krutet här.
Bygga ett namn. Bygga en författarblogg.
Så.

Orka.

Jag håller på svimmar.
I dag trodde jag att jag tog med mig GI-biffar till lunch, plus en annan burk med Haricotes Vertes.
När jag öppnade var det Haricotes Vertes i båda burkarna.
Hemma ligger väl biffarna och ruttnar i rötmånadsvärmen.

När jag retar mig på andra handlar det mest om mig själv.

Om jag inte gillar en person säger jag inte till den att jag gör det heller.
Jag säger ingenting.
Håller kanske ett avstånd.
Om jag kan.
Ibland kan jag inte välja. Om till exempel en person finns på mitt jobb, och vi behöver samarbeta. Men då får jag göra det bästa av situationen, och tänka "princip före person".
Vi är ju där av en anledning.
Arbeta, i det här fallet.
Det går att arbeta med människor man inte gillar så där supermycket.
Fast om det skär sig, om jag jobbar med någon som gör något tvärt emot mina värderingar, då kliver jag av.

Ofta är det så, att när jag retar mig på någon, så är det för att han eller hon påminner om något jag själv gör, eller är, som jag inte tycker om.
Det är rätt jobbigt.
Först sitter jag där och retar upop mig på en människa, sedan börjar jag fundera exakt vad det är jag inte gillar, och nästa tanke kan bli, "vad känner jag igen i mig själv"?
 - Oupps.

Men det gör ju att jag blir medveten, och kanske väljer bort det jag inte gil…

Ta mig härifrån!

Bild
Jag sitter långt hemifrån, i ett mörkt kontorsrum.
Utanför fönstret, som är på nedre botten, ångar asfalten.
Om någon skulle fråga mig om ett pris på att få lämna detta ställe, och åka hem till mitt hav, min båt och min vik, som det säkert är 22 grader i vattnet i nu, så skulle jag kunna betala en hel del.

Jag vill inte vara här.
Jag har tretton semesterdagar kvar.

Onödigt.