Inlägg

Visar inlägg från 2011

Mer död än levande.

Bild
Min iPhone larmade 07.50 i morse.
Jag somnade runt 2 i natt, om jag minns rätt.

Klockan 09.45 var jag i en lägenhet där jag skulle släppa in några gubbs som skulle hämta left-overs. Ett bord, två köksstolar, en spegel och en massa annat.

När dom var klara la jag mig på min kappa på vardagsrumsgolvet, bökade till en kudde av koftan och tubhalsduken, och somnade.

Efter en halvtimme åkte jag och träffade en person, sen hade jag tänkt handla mat på ICA.
Men jag o r k a d e inte.
Mjölken gick ut den 25:e eller nåt.
Men jag orkade inte ens tänka tanken att stanna på ICA. Jag längtade bara hem.
Hem till soffan, hem till brasan, och jag somnade igen, hemma på soffan, med katten på höften, och ändå är jag så trött så trött.

Jag skenade genom Åhléns eftersom jag hade bilen på deras parkering (57 spänn för 2 timmar. Jag återkommer till det.)
Då såg jag en väska.
Och på två sekunder var jag såld.
Min Blingväska som jag köpte i Las Vegas börjar kännas lite uttjänt.
Jag tog ner den assnygga väs…

"Många äldre har bara sig själva att prata med"

Bild
Så säger dom på TV plötsligt.
Hallå. Så jäkla gammal är jag inte.
Det är inte på grund av min ålder som jag pratar med mig själv.
Jag får så bra svar, det är därför!

Seriöst, det är lite pinsamt ibland när jag glömmer bort mig och pratar högt med mig själv medan jag tankar eller när jag står på ICA och letar efter Kakao.

Kakao finns inte där jag förväntar mig att det ska finnas, nämligen på hyllan med bakgrejer.
Kakao finns vid téerna och kaffet.
Då kan det låta så här:
- Var f** har dom kakaon? Nä men Jisse namn ... den måste ju finnas här ... kakao kakao kakao ... näe, va är det frågan om ...
Ja, ni fattar.

Men det var inte det jag skulle skriva om.

Jag har i alla fall hittat en App som slukar mig fullständigt.
Instagram.

Det är verkligen roligt att kolla på alla bilder som ligger där!

(För de som inte vet vad jag pratar om: det är sånt man kan jockla med om man har en iPhone.)

Jag har lagt upp många bilder själv, från mitt hav, och från Roadtripen i Arizona, Nevada, Utah, Colorado …

Bara några få dagar kvar på 2011

Jag sitter på ett fik i stan och har just ätit en fantastiskt god vegetarisk pasta.
Ute duggregnar det.
Jag har hjälpt någon att packa flyttkartonger i dag, och åkt till Återvinningen.
Innan dess körde jag någon till tåget.

Jag väljer att stanna i stan eftersom jag ska på ett ställe i kväll, och då åt jag min middag här, på fiket.

Medan jag sitter här kommer olika tankar, och en del passerar obemärkt och en del kanske jag är medveten om. Och så finns det några som får det att klicka till inuti.
En sån kom nyss.
Den var så här:

Under det nya året ska jag vara mera rädd om mig.

Jag ska inte stanna kvar i relationer eller på arbetsplatser som är skadliga för mig.

Det är viktigt.
Inte bara för mig.
För alla.

Just nu när jag skriver detta sitter ett medelålders par några bord från mig. Jag kan inte undgå att höra vad dom säger.
Det jag hör, och tolkar, är, att den kvinnan har stannat kvar alldeles för länge med den mannen.
Han anklagar henne och lägger skuldpaket i hennes knä hela tiden.
S…

Julhelgen.

Bild
Jag gillar listor.
Här kommer en som beskriver en liten del av innehållet i min Julhelg.

uppesittarkväll
kaffe
nötter
marsipangodisar
köttbullerullande
specialinläggning av sill
ostbricka
tillsammans
Rocky Road
julklappar under granen
ljus i massor
lyktor på altanen
gransågning
kaffe
familj
julglädje
walkabout
gravad lax i drivor
godaste Janssons ever (homemade by my daughter)
julklappsrim
kaffe
julefrid
wordfeud
sovgäst på loftet
sovapåsoffan (I love it!)
Ris a la Malta
Galenpannaspelande
Aladdinask
hyacintdoft
julmusik
walkabout igen
TV-film
wordfeud
Dagmar
sleepless night
röja på gården
walkabout


Så. Ungefär.




Jag tog bort havet som bakgrund nu till jul.

Man vill ju ha fint på sin blogg. Lite snökänsla tänkte jag.
Det var det närmaste jag kunde komma, detta vita myller som låg under "abstrakt".

I dag har jag

Tvättat tre maskiner
Sågat ner en gran
Slagit in julklappar
Städat
Gjort marsipangodis doppat i choklad
Bloggat
Pratat med olika människor i telefon
Kollat TV lite
Sjungit solo i vardagsrummet
Fått julkort
Bäddat rent och duschat
Tagit ett beslut som antagligen räddar mig från dårhuset
Pyntat med juldukar och tomtar

Jag är nöjd.
Men han jag spelar Wordfeud med på nätterna fattas.

Annars är allt bra.

Inte bara knäckkokning och julefrid i människors själar

Det är en ångestfylld tid för många människor, med julen. Många av oss som inte har vuxit upp i Bullerbyn, och kanske inte fått möjlighet att trampa upp en ny stig, mår kanske inte så bra, som man ”ska”.

Minnen kommer upp och tränger sig på, minnen som man helst vill hålla borta. Pengarna räcker inte till alla julklappar och några hinner supa upp julspriten flera gånger, långt innan, och skaffa ny, och ny igen.

Självföraktet stiger i takt med bakfyllorna. Och vad gör en alkoholist med sitt självförakt?

Jo, han/hon projicerar ut det. På frugan/maken/barnen, eller så skriver man elaka mail eller ringer upp någon och vräker ur sig en massa som man ångrar sen.

Det är mycket smärta i dessa personer, och till dig, som har någon som dricker för mycket i din närhet, och som kanske spyr ut sitt självförakt på dig, kom ihåg att det är inte dig det är fel på.

Personen lider av en sjukdom, och det han/hon säger, skriker, anklagar dig för, det handlar inte om dig egentligen.

Mest tänker jag på al…

Tomtefar sitter på muggen. Mitt i skogen.

Bild
Mitt i mörka skogen, efter den lilla vägen som går till havet, möts man plötsligt av en syn som gör att man gärna gnuggar sig i ögonen lite extra, bromsar in, och funderar över om glöggen man drack verkligen var alkoholfri.
Men det visar sig att det är på riktigt.

En toalett för Tomtar och Troll är installerad, och vem sitter där och uträttar sina behov, om inte Tomtefar själv.

Underbart!

I handen håller han en lykta med ett brinnande ljus.

Happy in Stockholm!

Tåget kom till Stockholm på eftermiddagen och jag var ombord.
Vi gick och kollade lite på Julmarknad i Gamla Stan och fortsatte sedan till PUBOLOGI ~ som jag varmt kan rekommendera till den som vill äta mat med klass, det var en enkel till sjunde himlen!
Åh så gott, vällagat, och utsökt komponerade smaksensationer.

Sedan åkte vi hem på tunnelbanan och kollade på "På Spåret" på TVPlay.

Jag säger som jag brukar, nån där uppe måste gilla mig, som får ha så här mysiga utflykter med mina nära och kära.

Nu är jag trött och får sova i en skön soffa i natt.

Good night Musiclovers

Göra-lista before X-mas

Bild
baka Högbolimpa
köpa julklappar
ta in tallris
koka knäck
skriva julkort
handla all julmat
dammsuga på loftet
städa huset
lyssna på julmusik för att få julkänslan
baka "Rocky Road"

Walkabout by the sea

Bild
Går längs med stranden i solen, kylan biter i kinderna, det är tyst, stilla, vackert.
Kniporna i viken flyger upp trots att jag smyger för att inte skrämma dom.






Ut ur skogen kommer en person, jag hajar till först, oförberedd på möten med mänskliga varelser som jag är. Det blir ett fint möte. På riktigt.

Han berättar om svanarna han såg flyga över havet i morse, och vi pratar om vattnet, som är så kolossalt högt. Han har hört på nyheterna att det blir ett nytt oväder på Västkusten, som också kommer att påverka vattenståndet här uppe.

För mig känns det meningsfullt att möta en människa, som är närvarande. Som är i det som är. Som inte bladdrar på för att det inte får bli tyst. Som andas mellan meningarna. Betraktar havet med lång blick.
Stannar upp i varandet för en minut eller två, för att sedan sakta gå vidare till sitt.






Inspiration fick jag. Till att mer ofta kliva upp på morgnarna, och få uppleva gryningen där, på stigarna.

Tredje advent

Det går fort nu.
Tredje söndagen i advent redan!
Det kändes som om det var evigheter till jul för ett litet tag sen. Som om ingenting var brådis. Som om jag skulle hinna så mycket.
Jag har fortfarande en massa tid att greja till jul, men jag har också annat inplanerat. Trevliga företeelser, mest.
Helst vill jag sitta i mitt soffhörn och mysa. Skriva, läsa, Blogga, lyssna på musik. Gå ut en sväng i skogen, komma hem, dricka kaffe.
Plåta lite med nya kameran.
Umgås med familj och vänner.
Och så vill jag bli kär igen.
Jag tror jag vågar nu.
Jag tror jag skulle se i tid, om det var något dysfunktionellt jag gick in i. Jag skulle lyssna på varningssignalerna och handla efter dom den här gången.
Inte höra dom, men vifta bort dom, som sist.

I dag skiner solen.
Jag ska få besök på förmiddan. Sen ska jag ut. Ut i skogen.

Snön försvann.

Bild
Och med den adventsstämningen.

I natt var det en av dessa sömnlösa igen.
Jag spelade Wordfeud med en vän.
Somnade.
Vaknade.
Spelade.
Somnade.

På dan lunchade jag med en trevlig tjej. Jag fick present. Fast det var hennes namnsdag.







Julklappar och bilbesiktning

Min lilla fjompa till bil gick igenom besiktningen utan anmärkningar.
Skönt!
De första julklapparna är inköpta och allt är som det ska.
Gatorna är vita och det känns att det ska bli jul.
Det är en bra dag i dag.
I dag också, kan jag tillägga.

Skrivandet

Jag gick i sjuan och ville bli journalist.
Redan då hade jag bestämt att jag ville inte ha något vanligt nine-to-fivejobb. Jag ville ha flexibla arbetstider och jobba med något som inte var likadant varje dag.
Tyvärr räckte inte mina drömmar fram till verklighet.
Annat kom emellan.
En pojkvän som senare blev far till mina älskade ungar, en rebellisk tonårstid, popmusikintresset och allt som lockade i nuet, och så småningom blev det viktigaste för mig att få ett jobb snabbt efter gymnasiet, så jag skulle komma hemifrån.
Jag var fånge i mitt hem.
Tjugo år var myndighetsåldern då, och jag kunde inte ens bestämma vilka kläder jag skulle köpa.
- Så länge du bor här är det vi som bestämmer!

Jag var tjugo när jag fick ett vikariat på sju månader, och flyttade på vinst och förlust.
Intresset för skrivandet har följt mig hela tiden.
Dagböcker, kåserier, dikter, noveller och allmänt klotter på närmaste pappersbit med en fri yta.
1997 gick jag på skrivarlinjen för kvinnor på Bollnäs Folkhögskola…

När jag vaknade gick jag ner till havet

Bild
Före frukosten gick jag på walkabout, först på stigen i skogen, sedan ner till havet, och ut på piren. Jag såg en man i en båt, det var som om det hade varit mitt i juli, fast det var minusgrader och lite frost. På bryggan glittrade det som av julglitter, utspritt av Änglarna.
Solen sken. Det var jättefint.
Jag gick sakta hemåt, kokade havregrynsgröt, och gjorde kaffe. Eldade i kaminen, läste tidningen.
Tacksam över

att bo här, vid havet
att ha en egen dag utan förpliktelser
min nya kamera


Och så här blev bilderna.










Söndag, ljuva söndag

Söndag, morgon om ni frågar mig, medan några säkert dukar till lunch halv elva.
Jag är en slowstarter. Överhuvudtaget vill jag inte skynda, stressa, hetsa eller vara i nästa stund.
Jag vill vara här och nu.
Andas ända ner i magen.
Vara närvarande.
För det mesta får jag det också.
Jag har ingen hispig människa i min närhet i dag.
Jag gör som jag vill.

I dag vill jag

åka och titta på en systemkamera
gå på walkabout i solen
baka Kokoskakor med saffran
göra ett jobb för tidningen i kväll

Men först: K A F F E !

Seacruise

Kom hem i kväll från en kryssning med M/S Cinderella. Vi var fem tjejer/ladies som åkte, och vi körde järnet på dansgolvet. Hur kul som helst. La mig typ efter två med värkande fötter, precis som det ska va.
Skönt också att komma hem till lugnet i skogen, brasan och tystnaden.
Nu är jag supertrött och klockan är bara halv nio.
När får man gå och lägga sig?

23.11 p.m.

Dönar in på gården tio på kvällen, pigg och glad och full av energi.
Tar fram borr och plugg och skruv och sätter upp gardinstången, sen letar jag på den röda gulliga julgardinen och smockar upp den. Drar på Spotify och dansar häcken av mig.
Nu sitter jag här i soffan med en Smoothie och bara myser.
Life is soooo good.

Ännu en dag att göra något bra av

Bild
Vaknade av att det spöregnade mot plåttaket.
Nu, en timme senare, skiner solen från en klarblå himmel.
Har ätit omelett med rökt lax, Fetaost och soltorkade tomater. Kaffe. Lycka.
Lyssnar på Spotify och har i huvudet en massa saker som jag kan välja att göra i dag, några för många för att riktigt kunna hinna med. Så jag får köra "En sak i taget, det viktigaste först".
Det viktigaste är att ta en walkabout.
Nu.

Det är ett jävla gnällande på folk

Det gnälls och klagas och självömkas och fokuseras på det som INTE är bra, det som FATTAS och SAKNAS och det människor INTE VILL HA.
Hur skulle det vara om vi lärde oss att fokusera på det som är bra, det vi vill ha, på det sätt vi vill må?
Det blir som vi tänker!


Fram med en penna och papper och skriv tjugofem saker du är tacksam över här och nu!
Gör det dagligen, och se vad som händer!

Här kommer min:

Jag är tacksam för ...

att solen skiner

att jag har kaffe i skåpet
att jag har en säng att sova i
att jag kan tända massa ljus hemma
att jag har vänner
att jag har en bil som fungerar
att jag kan skriva med mina händer
att jag slipper dricka alkohol och förstöra mitt och andras liv
att jag kan baka Lussebullar
att jag slipper vara med människor som är negativa
att jag har fått bli mamma
att jag ska göra en rolig grej i helgen
att jag har en katt som ligger och trängs med laptopen i mitt knä
att jag har varma vantar
att jag är frisk
att jag har målat tånaglarna röda
att jag trivs så bra…

Hitta energi

Jag hittar inte energin riktigt denna novembermorgon.
Solen stiger, jag har sovit bra.
Utsövd vet jag inte, det har varit sena nätter ett tag. Mys i advent, te och ostbollar, samtal i natten.
Jag behöver skriva klart i dag. Det är en novell jag ska skicka in till en tävling.
Tänkte åka in till stan och sätta mig på ett fik och skriva.
Japp. Där hände nåt med energin.
Haha! Det var bara att skriva det.

The night is mine alone

Efter en fin dag njuter jag av en natt som är bara min.
Elden i kaminen, två pepparkakor med ädelost på, tystnaden och lugnet ...
Snart är det första advent. Adventstiden älskar jag! Julstjärnan i fönstret, julmusiken, Lussekattsbaket och glöggen. Mys!

Kanske går jag och lägger mig snart i alla fall.
Spelar lite Wordfeud innan jag somnar, läser lite i boken jag fick låna i går.
Vi får se.

För lite timmar på dygnet.

Oj! Jag behöver en organisatör i mitt liv.
Eller en sekreterare.
Någon som kan svara på mail, göra förslag på ett upplägg för fortsättningskursen på Medborgarskolan och någon som kan ringa sotaren.
Under tiden vill jag spela Wordfeud.
Och elda i kaminen.
Ja, och plugga också.

Inte fattar jag hur jag hann när barnen var små.
Fast vi var ju två.

Men nu går tiden alldeles för fort och jag har inte hunnit få på dubbdäcken ens.
Det hade jag behövt i morse kan jag säga.

Vägen var snorhal.Värst var det i rondellen i Tierp.

Allting är värst i Tierp.

Låt mig va!

När folk är sjukskrivna borde dom få vara ifred.
Speciellt om sjukskrivningen är arbetsrelaterad.
Men chefen ringer och ringer och ska bestämma tid för att sätta upp kortsiktiga mål?
För vad?

I dag köpte väninnan och jag fågelhus på RUSTA, och nötter.
Gud va mysigt dom ska få!

Magic day

I dag mal jag mitt kaffe av bönorna jag köpte.
Det gör jag speciella dagar, för att förhöja njutningen eller för att göra något fint till mig själv.
Inuti finns en destruktiv del som gärna vill sabba det som är bra.
Jag går emot den.
Den har gjort sitt.
Jag förtjänar att ha det bra, jag förtjänar att vara lycklig.
Nu sitter jag här i min soffa med min kaffemugg, och har det bra.
Det är 111111 i dag.
En speciell dag.
11 är ett andligt tal.
I dag blir det extra bra med meditationer, skriver några på Facebook.
Många köper nog en lott i dag.
Själv ska jag gå ut i skogen och andas.

I tystnad

På min walkabout i dag var det så magiskt vackert.
Igen.
Alldeles tyst och stilla.
Kniporna låg inte kvar i viken. Dom har väl lackat ur på att bli störda hela tiden.
Det är något med hösten, med november, något sorgligt och melankoliskt, något som ger tillåtelse till varandets olidliga lätthet, och allt blir kravlöst.
Jag måste inte vara sommarlycklig och brun och raka benen, jag får gå där på stigen och lulla i mina fula gröna skogsbrallor med en gammal stickad tröja under vindtygsjackan. Omålad. Stanna till och sätta mig på mossan utan att bli attackerad av massa läskiga spindlar och myggor. Jag riskerar inte att möta lösa hundar som hoppar på mig medan matte ropar ”Han är så snäll” just när jag känner hundens klo runt halsbandet som dottern köpte till mig i NY.
För inte är det så mycket folk på "g" den här tiden på året, som det är på sommaren. Lugnt och skönt är det, och när jag sitter nere på stranden är havet alldeles spegelblankt och jag får sitta där och känna sorg …

Reunion

Fem kvinnor. Alla med krockade barndomar. Alla med upprepande dysfunktionella förhållanden med män, alla med ett inre barn som inte fick det hon behövde och hade rätt till.

Efter fyrtiotre år möttes vi igen.

Några av oss har setts, men inte alla.

Nu var vi alla.

Plötsligt fylldes jag av en värme och kärlek till dessa kvinnor, som fanns där i min barndom, i mina tonår, som förstod, som hade sina ryggsäckar med ungefär samma tyngd, att bära.
Tårarna kom i går, jag var djupt berörd av att få vara där tillsammans med dom, mina barndomsvänner och livlinor.
Dom fyllde på med saknade pusselbitar.

Vi träffades halv fyra och skildes åt halv två.
I dag vill jag bara sitta i soffan och vara kvar i känslan av samhörighet.

En gång trodde hon

... att han skulle ändra sig.
Att han skulle sluta skrika, bara hon blev mera följsam. Om hon inte hade så där stökigt i köket, om hon inte hade den där korta kjolen, om hon gick ner fem kilo till.
Och hon anpassade sig, gjorde allt.
Till sist fanns inget kvar av det, som var hon.
Han skrek ändå.
Han gav henne listor som det stod vad hon skulle ändra på för att få vara med honom.
Själv var han fullkomlig. I sina egna ögon.
Det kom en dag när hon sa stopp. En dag när hon sakta började bli den hon var igen.
Det är enklast att vara den man är.

TV är överskattat.

Det enda jag gillar på TV är True Talent.
Om det inte var för att i början var två bekanta till mig med, hade jag aldrig glott på programmet.
Men nu var det så, och fast båda tyvärr har åkt ut, så tittar jag fortfarande.
Det är spännande nu mot slutet, och jag har följt dessa fina deltagare, och vill att A L L A ska få en miljon!
Inte bara vinnaren.

Vi var till gravarna i dag. Tände lyktor och en grav fick en Ljung också. Den med farmor i.

Farmor har betytt massor för mig.
Hos henne fick jag vara jag.
Jag fick äta bullar och dricka hallonsaft.
I en skokartong hade jag klippdockor. Farmor hade Idun Veckojournalen och Allers om jag inte minns fel.
Hemtrevliga veckotidningar med kakrecept i.
Välsignade farmor. Kram till dig. <3

Allhelgonahelg i stugan

Kålpudding i ugnen, från 118 GI-recept.
Lugnt och skönt. Inga tider att passa. I kväll ska jag och dottern tända ljus på kyrkogården.

Jag gillar den här helgen.

Den ger mig stillhet.

Mitt i det har jag och fyra tjejer bokat en Seacruise! Men det dröjer ett tag.

Akuthjälpen mot höstdepressioner

Här kommer lite snabba fix för dig som håller på att hamna i höstdepressionens grepp:

Gör en äppelpaj. Det är lätt. Alla kan. Lite smör och lite mjöl och äpplen och kanel. Tjossan in i ugnen.
Kura upp dig i soffan med en filt, en katt och helst en brasa. Har du ingen katt kan du kanske låna grannens. Har du ingen öppen spis kan du tända massa värmeljus.
Lägg dig tidigt och sov länge så slipper du en massa timmar då du ändå bara vill dö.
Håll dig till folk du tycker om.
Svara inte när sura Berit ringer. Hon kan ju inte veta om du har tappat mobilen i ån.
Kolla på favoritfilmen om och om igen.
Sjukskriv dig.
Om du tänker sitta i soffan hela dan är det ingen idé att du klär på dig. Lev i pyjamasen. Det är enklast.
Färga håret i en piffig färg som lättar upp.
Öppna inga räkningar.
Försök att komma ihåg en enda gång när du var lycklig. Om du inte har varit det nån gång så låtsas att du är Carola. Minns när du sjöng "Främling".
Väg dig inte förrän till våren.
Läs lyckliga veckotidningar som Al…

Mayakalendern är slut.

I går var jag och lyssnade på en föreläsning om Mayakalendern.
Jag har hört så mycket om 2012, att då ska jorden gå under, ett par dagar innan julafton, och det ska hända det ena och det andra innan.
Att jorden ska gå under har ju folk trott jämt. Men Mayakalendern har ju varit oerhört förutseende med andra händelser, som verkligen går att bevisa.
Mayakalendern är slut.
Den räckte till 28:e oktober 2011.
Föredraget var intressant, jag kan säga att jag inte riktigt greppade allt han sa, Calleman, men det jag begrep var intressant och hisnande.
- Mayakalendern handlar inte om att jorden håller på att gå under.
Pust.
Men en ekonomisk kollaps väntar.
Kanske.
I förrgår blev vi 7 miljarder.
Den gamla energiförsörjningen kommer inte att hålla.
Just när Mayakalendern tog slut kom besked om Cold Fusion, en metod som har utvecklats i Italien.
Den som lever får se, som man brukar säga.

Mysmorgon i soffan

Har tänt ljus,och har dragit täcket över knät, där ligger katten och spinner.
Det är dags att starta dagen, en dag som börjar med en kurs klockan åtta på morgonen, och jag gillar det!
Kursen handlar om tänket. Om att visualisera, som jag tycker är ett fantastiskt redskap för att kunna nå mina visioner.
Det ser ut att vara is på rutorna på bilen.
Första november. En månad som jag älskar!
Jag är novemberbarn.

Make-me-happylista

Ligg och se på en mysig film någon eftermiddag, fast solen skiner ute
Ät praliner under tiden
Ring efter en städfirma
Gå på SPA under tiden dom jobbar
Le mera
Beställ julbord på en riktigt fin restaurang
Gå till nagelteknologen
Klä dig snyggt även om du bara ska på ICA
Beställ en kryssning med Royal Carribean i Medelhavet
Flörta mera
Åk till Stockholm med väninnorna på ”Shop til you drop”
Fika mera
Dansa mera
Sov en stund på dan
Unna dig nya kläder, skit i vad det kostar
Läs en bok
Känn dig vacker
Släng alla fula saker
Släng alla kläder du inte använt på ett år
Säg det du behöver säga till folk som inte behandlar dig väl
Omge dig med vackra saker
Tänd hundra värmeljus varje kväll
Fråga dig själv: Vad behöver du?
Älska dig själv
Älska ditt hem
Skriv minst två saker varje kväll som du har att vara tacksam för

Jag vill inte skriva om ...

Bild
... sån't som irriterar mig.
Folk som tror att dom kan styra över andra, och beklämmande löp på Aftonbladet för att vädja till folks rädslor och inte heller vill jag skriva om kontrollerande arbetskamrater eller sura människor överhuvudtaget.
Jag vill skriva om hösten.
Om hur vackert det var på havet i dag, det var stilla och silvergrått fast inte så blankt som silver, mer som siden var det, silvrigt siden, och där låg ett svanpar en bit ut, som i en saga såg det ut, eller en målning.
Jag vill skriva om hur löven på den fuktiga och kalla stigen doftar, och om Kniporna, som skrämdes av mina steg, flög upp från viken under vilt tjatter för att varna.
Det vill jag skriva om.
Och om min fredagskväll med tre tända lyktor på altanen, och sju inomhus. Om tillit och förnöjsamhet och lugn och stillhet.

Nöjd och tacksam över denna dag.

I dag har jag haft en sån där dag, som är precis så, som jag vill att det ska vara.

Jag blir avundsjuk på mig själv såna här dagar.

Det jag tycker är roligt, det har jag fått göra.

Skrivit för tidningen och haft en skrivkurs.

Mött någon i ett samtal.

Lunchat på Gävles mest anrika konditori: LIDO.

Jag vill prenumerera på dagar som denna.

Man får titta på TV på dagtid, sa hon.

Jag har alltid tyckt att det är ett crime att titta på TV på dagtid.
Det kommer väl från morsan förstår jag.
Man skulle inte ha det bra, inte.
Livet var en kamp.
Hade man, Gud förbjude, roligt någon gång så fick man sota för det.
Om man sjöng på morgonen blev det tårar innan kvällen.
"Livet är ingen dans på rosor, flicka. Kom ihåg det."
Suck och stön mest hela dagarna.
Tredje världskriget väntade hon på hela livet.
Hoppas hon får vara glad där hon är nu.

Men hursomhelst tänker jag titta på TV på dagarna.
Jag träffade en kvinna i går, som sa, att det får man.
Så det så.

Frihet i mitt hjärta!

Jag kan nu ...

titta på Sex and the City kl 23 OM jag VILL

gå promenader varje dag vare sig jag VILL eller INTE

skriva hela dagar om jag VILL

se på TV när och om jag VILL

åka på Relaxbad

sticka strumpor

måla med akvarellfärg

lösa korsord

bara vara

lyssna på musik

träna med Uneståhl

gå och strosa i skogen

rensa garderoben

tända miljoner värmeljus inne och ute

såga ner lite sly

åka till Återvinningen

Men bara om jag själv vill!

En affirmation till mig själv : Jag förtjänar att ha det bra.

Sol på altanen!

Jag sitter ute i bara linne och mysbrallor, solen värmer och det är en vacker dag och jag har tillit till att allt är som det ska.

Drogad och trött

På sjukhuset drogade dom mig lite, så jag får inte köra bil på ett tag, vilket innebär att jag inte tar mig hem.
OK min dotter och måg skulle gärna ha kört mig, men på sjukan sa de att det
kan tillstöta komplikationer, och då kommer jag inte till stan ju.

Jag har fått äta igen.
Det godaste var skorpan och saftglaset på lasarettet, direkt efter.

Som när jag fick barn, varje morgon kom dom in med saft och skorpa. Jag glömmer aldrig hur gott det var.

Jag är sjukt trött och ska genast gå och lägga mig i min lånade binge.

I morgon får jag äta frukost också!

Längtar redan!

Hörde nå´t bra i dag ...

"Slumpen är Guds sätt att vara anonym"

Skrivandet.

Mitt skrivande kommer i andra hand nu.
Det är som om jag inte kommer till skott.
- Inte just i dag, tänker jag, och gör annat, som kanske är väldigt bra att göra.
Jag planterar Ljung och Prydnadskål och städar undan sommaren på altanen, jag hugger späntved och staplar lite vedträn, och plockar in saker som ska plockas fram i vår igen, när solen kommer och det kvittrar i alla buskage.

Hälsocentraler och sjukhus väntar, jag ska gå igenom en hälsokontroll eftersom jag är så kraftlös.

Allt är som det ska.

Elvis sjunger en låt som jag gillar.

http://youtu.be/OTslxVa3SZ8

Good Night Musiclovers.

Mr Talgoxe is back at da House!

Nu kommer dom.
Småfåglarna.
Nu vill dom ha mat, det är kallt i skogen och det börjar bli dags för fågelmatning.
Fast man ska ju inte börja för tidigt.

Längtar efter första snön. Men först ska båten upp! Helst.

Siljansnäs

Här är jag med mina fina kusiner plus en tjej som är gift med en kusin, på SPA i Dalarna.
Lyxigt!
Här är det lugnt, avkopplande, ingen som stressar. Vi sitter i timmar och pratar vid middagen, dricker kaffe länge och låter både kropp och själ gå i morgonrock och tofflor.
Vi har badat Jacuzzi ute i eftermiddagssolen, fått massage och badat kurbad.
Åh va jag behövde det här!

16 år

Eftersom ingen tycks läsa min Blogg här kan jag vara lite självutlämnande.
I dag är det för mig en speciell dag.
Den 7:e oktober.
Jag firar 16 år i nykterheten.

I 16 år har jag fått nåden att slippa dricka.

Jag är oerhört tacksam för det, och medveten om, att det innebär inte att jag kan ta för givet att jag är nykter i morgon också.

Men en dag i taget har blivit 16 år.

Jag var ingen "alkis" som satt på bänken och hade mist mitt jobb.

Jag drack varannan helg.

Varannan helg när mina barn var hos sin pappa drack jag vin och öl och en och annan shot, och Marinella blandat med Schweppes Russian.

Under veckorna stod min Marinella i skåpet. Det var skruvkork på den minns jag.
Jag skulle inte ha kommit på tanken att dricka ett glas under veckorna, men när barnens pappa hade hämtat dom på fredag eftermiddag tog jag fram den, hällde upp ett glas och la mig i badkaret.

Ibland gick jag ut, ibland var jag hemma med han jag var ihop med då.

Men det som inte var sunt, det var att jag måst…

Läser nån människa min Blogg?

I natt väljer jag att vara vaken länge.

Det har varit en bra dag, men intensiv. Jag har mött människor. Mött. Inte bara morsat på gatan, eller pratat blaj om vad det blir på TV eller lyssnat på alla som säger "det är samhällets fel".

Värdefulla samtal gillar jag.

I kväll har jag lyssnat på lite musik, eldat i kaminen och ätit NOBLESSE, som jag fick gratis på ICA.
Dom är helt galna.
Ge bort en hel ask till en sån som mig.
Livsfarligt. Men underbart gott.

Jag undrar om någon enda människa läser min Blogg.
Eller sitter jag här och sänder utan att det finns någon mottagare?
OM du läser, kan du skriva en liten kommentar då?
Bara "Hej" eller "Tjo" eller åtminstone en liten bokstav. B kanske. Eller en sån &

Tack på förhand.

Still sleepless

I dag gick jag till doktorn.
Min chef är angelägen att få sjukintyg fort, helst i går, och jag fick tio minuter med doktorn mellan 13.03 och 13.13 i dag.

Hans förslag blev sömntabletter. (Jag är inte förvånad. Jag har hur många patienter som helst, som har varit i min sits, sovit dåligt ett par veckor, och fått sömntabletter, vilka dom inte kunnat sluta med sen, och blivit beroende.)

- No way, sa jag, som firar 16 nyktra år i veckan.

Jag har varken lust eller råd att laborera med kemi.
Hellre ligger jag vaken till första advent.

Så på onsdag ska jag komma till läkaren igen.
Då har vi lite längre tid.

Jag har gråtit i kväll.

Först med Jacob i "True Talent", när dom visade hans "goodbye" till gruppen.

Sen med Pierre när han blev berörd över hästen i "Det okända".

Sen skrattade jag med Maria Montezami.

Mittinattenblogg

I går kom en älskad unge till mig och sov kvar.
Hon fick lite presenter från min Roadtrip, och vi käkade amerikanska Fritos och Cherry Garciaglass från ICA.

Lasagne gjorde jag innan jag mötte henne vid tåget, det är inte var dag jag lagar mat som det går år fler än en kastruller till.

I´m a lazy woman. Jag gillar att göra det hela enkelt.

Men så ibland, och gärna på hösten, får jag lust att laga alla möjliga maträtter och frysa in och hålla på. Skydda förrådet, liksom.

Jag var och lyssnade på Roffe Wikström i kväll.

Han sjunger så min själ ryser. Gitarrsolot i "Kom till mig kvinna" var

grymt.

Nu ska jag lägga mig och spela lite Wordfeud innan jag somnar.

Good Night Musiclovers.

http://youtu.be/OG76BVm7DJQ

Sommar i septembers slut

Bild
Sover fortfarande illa efter denna Roadtrip.
Kan vakna och känna mig stressad, tills jag fattar att jag inte är på ett hotellrum, utan hemma, i min säng.
I går var en underbar dag, vacker och varm och solig.
Jag satt vid havet och bara andades.
Njöt av stillheten och avsaknaden av brådska.
Jag behöver lugnet mer än någonsin.
Varandets olidliga lätthet.

På min tomt står denna vackra ensamble. Visst är dom fina!



Här råder tystnad, lugn och sinnesro:




Nu ska jag bjuda min vän på lunch i stan.

Ha en trevlig fredag!

Unfinished business

Bild
Det där jag brukar prata om med manuset som upprepar sig om och om igen, grundmanuset, råkopian från barndomen, det är intressant tycker jag.
Jag pratade om det i kväll på ett ställe, där jag var ombedd att berätta typ min Lifestory, och det slog mig igen, hur jag har attraherats av män som varit kopior av någon av mina föräldrar.
Samma manus, men ny arena och nya aktörer.
Det är ingen slump, det är jag övertygad om, att jag har träffat och blivit kär i män som sagt och agerat som farsan eller adoptivmorsan, eller som supit som styvpappan och biologiska mamman tillsammans.

Jung hade den teorin, att vi hittar en partner som är lik någon av föräldrarna i sättet att vara.
Min teori är att det finns något fiffigt i uträkningen med det, nämligen att vi får möjlighet att ta itu med våra unfinished business. När det gör tillräckligt ont blir vi liksom tvungna att kolla vad vi har i ryggsäcken, egentligen.
Själv har jag ju fem föräldragestalter. Alla lika dyssiga.
Jobbigt blir det.
Men jag gö…

Andlighet

Hittar sakta tillbaka till andligheten igen.
Jag behöver stillhet för att känna andlighet. Närvaro. Tystnad.
När det blir för rushigt tappar jag kontakten med min högre kraft. Och det är inte han/hon/det som har flyttat på sig.
När livet bara består av transportsträckor, när man redan är på väg till nästa ställe, innan man ens lämnat det man fortfarande är på, då stängs min andlighet automatiskt av.
När morgondagen redan är ”klar” innan skymningen har fallit.
Jag behöver ”take my time”, som hon på affären i Sedona sa, när vi pratade om stress, och att alltid vara på väg till något, alltid känna att man måste kontrollera vad som ska hända om en timme och på eftermiddagen nästa dag, eller om tre veckor och till jul.
När livet fortfarande mest innehåller ouppklarade affärer kan det vara svårt att landa i stillheten.
Det bökar och kliar och rister i benen av rastlöshet, och rädslan för att få kontakt med sig själv. Det är då behovet av att fly gör sig påmint. Man vill bort. Bort från verk…

Early evening in Phoenix

Mina reskamrater har lagt sig.
Den ena sover sen en time ungefär.
Klockan är 20.34 i Phoenix.
Utanför hotellet hör jag planen starta och landa.

Jag hade två favoritbloggar på Blogspot. Pernilla Alm "Skrivarmamma" och "Monas Universum", men nu har dom flyttat.
Dom har vuxit ur kostymen typ.
Jag tänker hänga på.

Planet lyfter nio i morgon. Vi ska upp fem eller var det sex?

Jag kan hur som helst inte sova nu.

Det blir säkert bra i alla fall.

Bara nu inte planet tappar vingen, och piloten är nykter.

Early morning in Tombstone

Mina reskamrater är onodigt morgonpigga.
Jag vaknar fem av TV:n.
Da har dom varit vakna sen tre.
Frukosten borjar halv sju.
I dag reser vi tillbaka till Phoenix.

Tucson, Arizona

Tucson
hett
Kaktusar
Jacuzzi på rummet
Nya jeans på Walmart
en spindel på rummet ( vad vi vet, kan vara fler)
långa tåg
6-filig highway
Nachos på hotellpuben

Grand Canyon

Ibland räcker inte orden till.
Som i dag, när jag har varit och sett Grand Canyon.
Breathtaking, mäktigt, amazing, fantastiskt.
Gud så blekt det låter.
Skithäftigt känns mera rätt men ändå fattigt.

Antagligen fattar jag inte själv vad jag har fått uppleva i dag.
Inte än.

Roadtrip i Arizona, Utah, Colorado, Nevada och New Mexico med finaste barndomsväninnan och hennes väninna och granne. Är det konstigt att jag får nypa mig i armen emellanåt?

Äventyret har börjat

Arlanda hotellby, väntar på mina resekompisar, och när dom kommer ska vi käka middag här på hotellet.
Jag har, som vanligt, varit totally out of my mind i rena nervositeten, jag har, som vanligt, packat alldeles för mycket kläder, jag har, som vanligt, stått på trappen efter att jag låste dörren hemma och sagt till mig själv;
- Det finns kvar. Det finns kvar, när du kommer hem. Huset och träden och fåglarna och havet och vindarna. Allt finns kvar.
Och fort in i bilen med mitt Blessingcoin i BH:n och Lyckosmycket runt halsen och tilliten. Faktiskt, tilliten.
Människor kommer att vara i mitt hus medan jag är borta, människor kommer att ösa min båt, jag kan släppa allt och bara koppla av, kliva på planet i morgon bitti och landa i Phoenix, och där väntar äventyret!

Andas.

Sitter på jobbet.
Svettig i händerna.
Inkapabel att få något vettigt gjort.

I hjärnan slåss cellerna om vad dom ska koncentrera sig på, skriva testamente eller på vad som ska ner i resväskan.
Tror ni inte att ett plan störtade så sent som i går.

Jag känner med de anhöriga.

Inte blev jag tryggare av den nyheten.

Flyga är liksom inte min grej.

När jag blir nervös gör jag en massa galna saker. Jag blir extra nervös innan jag ska flyga, och då gör jag totalt galna saker.

Jag känner mig plötsligt alldeles kolossalt övertygad om att jag behöver en ny bil. Helst innan resan, som kan vara om ett par dygn. Så jag kollar Blocket, bilhandlare och privatannonser. Ringer och hör mig för med tidigare ägare och håller på.

Jag shoppar loss riktigt ordentligt på Arlanda Taxfree. Ett par tusen är ingen överdrift. Allt, som jag inte anser att jag har råd med annars, köper jag då. Dyraste märket och gärna hela hudvårdsserien. Nyaste mascaran från Lancome och parfymer med matchande bodylotions.

Jag kan bli besatt av att hångla loss i sista minuten. Mina stackars ex vet vad jag menar.

Ibland stoppar jag liksom tiden, inbillar jag mig, med att sitta och blogga in i det sista. Det har visat sig att tiden går lika fort ändå. Och så är det full panik innan jag ska vara vid Gaten.

Att flyga är inte min grej, om man säger så.

En gång bet jag mitt ex…

Lätt att våga, när det ändå är slut på kvällen.

.
Vi var ut och käkade i lördags, jag och mina väninnor.
Jag blev lite charmad av en man där. 12 år yngre.
- 10 eller 12, who cares tänkte jag snabbt när han sa hur gammal han var. Själv teg jag om min ålder.
Han var trevlig och ville att vi skulle prata mera.
Jag skrev ner hans nummer på det första jag hittade i handväskan, ett kvitto från Make Up Store på 179 spänn.
Jag tog hans. Bara.

Jag la märke till honom direkt när han kom in.
Lång. Kavaj. Lite stil.
Jag gillar långa män.
Han försvann i vimlet, och just då var vi fullt upptagna av Livets väsentligheter, dit jag inte längre räknar män.
Ärrad och bränd som jag är efter den sista, som jag gjorde slut med för ett och ett halvt år sen. Jag lever ett lugnt och harmoniskt liv utan någon karl som gapar och skriker. Umgås med trevliga människor och har intressen och gör roliga saker.
Life is good.
Visst kan jag känna att det vore lite mysigt att ha någon att käka räkor med en fredagkväll, och så där. En man alltså.
Men jag vågar inte.
J…

Det är söndag och sommar och sol.

Det är en fantastisk söndag, jag åt en sen frukost på min altan och det är sommar ute.

I går var vi ute och käkade, mina kompisar och jag, dansade lite, flörtade lite, pratade massor och skrattade halvt ihjäl oss.

Jag hade ett reportage i tidningen i dag som jag är kolossalt nöjd med.

"Jante" ingår inte i min värld längre. Jag har gjort slut.

När jag tycker att jag gör något bra, är sjukt snygg eller otroligt bra i ett terapisamtal med en klient, så säger jag det. Ger mig själv credit.

Blir du upprörd när du läser det här, så handlar det mer om dig än om mig.

Vad har du för budskap inuti som du fortfarande låter dig styras av?

Är det "fint" att gå omkring och prata om sig själv nedvärderande, i tredje person?

- En annan klarar ju inte ens av att koka potatis.


Vad ger vi för budskap till oss själva om vi inte tillåter oss att säga att vi gör någonting som är bra?

Vad gör det med oss när vi inte klarar av att säga "jag" i stället för "man" när …

Under Stjärnorna

Här sitter jag mitt i natten och skrålar till Foreigner "I want to know what love is".

Jodå. Jag är nykter.

Klockan är 01.31

Jag har legat ute på altandäcket i dunjackan på ett täcke och tittat på den klaraste av stjärnhimlar.

Man blir lätt lite smörig då. En massa minnen kommer upp. Från andra stjärnklara nätter.

Plötsligt känner jag det som om att det är över nu, det där med kärlek. Tänk om jag aldrig mer.

Tänk om jag är så satans bränd så jag aldrig mer vågar släppa in.

http://youtu.be/loWXMtjUZWM

Antibes i mitt hjärta

Bild
Mina föräldrar spenderade semestern i Antibes i början på femtiotalet. Jag har sett många foton därifrån, och tyckt att det var så vackra bilder.

I stugan hade mamma en fantastisk bikini, röd och vitrandig, och hon sa alltid med stolthet i rösten:
- Den köpte jag i Antibes!

Och så berättade hon om deras semester där, på Franska Rivieran.

När jag arbetade på en beroendemottagning i Sandviken för några år sedan hade vi en handledare som ordnade kurser i KBT i Antibes.

Under en handledarsession rekommenderade han vår arbetsgrupp att åka på en sådan kurs.
Vi alla blev exalterade, det var inte så dyrt heller, och chefen sa att det gör vi, i maj åker vi!

Nu blir det inte alltid som chefer säger.

Men i mig hade någonting fötts. En längtan som ganska snart blev ett beslut.

Jag skulle åka till Antibes.

Så jag tog semester och åkte i väg. Betalade min kurs med egna pengar.
Jag kände ingen av de andra kursdeltagarna innan, men vi hade en trevlig och kunskapsrik vecka.
Några bodde på Le Petit Re…

Män som inte gillar katter är inte att lita på.

När jag kommenterade ett blogginlägg nyss på en sida blev mitt svar så intressant så jag blev imponerad själv.

Fingertopparna är ofta snabbare än hjärnan och jag läser med förvåning texten på dataskärmen.



Katter absorberar oro, katter ger kärlek, katter är otämjbara och kan inte kuvas.

Jag älskar katter. Dom gör som dom vill, och är mycket självständiga.

Män som inte gillar katter dissar jag numera direkt. (Fast egentligen dissar jag alla män, som vill mer än att vara vän med mig, men dom som inte gillar katter i synnerhet.)

Gillar dom inte katter gillar dom oftast inte kvinnor heller.

Jo, "lydiga" kvinnor, som dom kan ha makt över, och som går att kontrollera.

Eller som kan dresseras, som hundar.



"Sitt", "ligg", "håll käften", och "är du dum i hela huvet!"

Katter, dom kommer och går som dom vill.

En gång bodde jag med en man i tre veckor.

En dag, när jag inte kom hem direkt från jobbet, skrek han:
- Tror du att du kan komma och gå s…

Havet

Bild
Inuti
finns en längtan
som aldrig tar slut

den föds
igen
och igen

blir aldrig
mättad

Det är längtan
till Havet






Nystart!

På ICA i dag slängde jag en blick mot tidningsstället och fastnade på "118 GI-recept".
Det var en otroligt inspirerande tidning! Fina bilder och massa spännande goda rätter.
Jag gör det igen!

GI har jag lyckats med förr.
Så i kylen står Kikärtskroketter som jag snodde ihop lite snabbt, och olika ostar (jag älskar ostar!)och grädde (jag älskar grädde!), och så har jag lite lax hemma som jag kan göra värstinggod middag av i morgon.

Det jag behöver komma ihåg är, att jag inte ska gå ut på olika restauranger på ett tag. Jag åker dit direkt, antingen på Potatisklyftor eller brödet till salladen eller något annat tok.

Jag är full av beslutsamhet. Det ska bli riktigt roligt!

Vägledning

När jag var liten vågade jag inte hoppa från trampolinerna på Strömbadet.
Inte ens den lägsta vågade jag hoppa från.
Farbror Åke, som bodde närmast oss på ön, och var mina barndomskamraters pappa, var mycket psykologisk och tålmodig. Han fick mig att våga kasta mig i från deras flytbrygga. Inte ända uppifrån, men från stegen.

Det som behövdes, för att jag skulle våga, var tillit och trygghet.

Farbror Åke finns inte med oss längre.

Nu står jag på en trampolin igen. Och har stått där ett bra tag. Lyfter ena foten lite, lite, men ställer snabbt tillbaka den igen.

I magen svindlar det.

Tilliten jag behöver fattas.

Jag behöver lyssna inåt, vara lyhörd och be om vägledning.

Fast vägledning har jag. Hela kroppen skriker NEJ.

Stannar på land,

Bild
Här är det blåsigt värre i dag.

Det är inte mycket jag har respekt för, men inför vädrets makter lägger jag mig ödmjukt platt.

Ingen båttur i dag, om jag säger så.

Jag stannar på land.





Tankens kraft

Förvänta dig det bästa!

Affirmera, visualisera, fokusera!

Du skapar själv ditt liv.


Så hur vill du ha det?

Prova, att under avslappning, se dig själv i en situation där du är ditt bästa jag.






Bara för att jag kan.

Supertrött var jag i morse.
Jag hatade mobillarmet.
Snoozade två gånger, satt mig i soffan med kaffet och ville inte.
Jag tänkte att jag stannar här.
I soffan.
Hela dan sitter jag här och blundar.

Men SÅ kan man ju inte göra.

Så jag kom iväg till jobbet, och timmarna gick, och så fick jag åka hemåt igen.

Alldeles lycklig.

Först träffade jag min sponsor som är en förträffligt klok och andlig tjej.

Hon får mig att se det jag inte ser själv.

Efter det åkte jag på After Work. Supertrevligt!

Nu sitter jag här bara för att jag kan. Fast jag är aptrött.

Men fredag är min lediga dag. Då får jag sova. Hur länge som helst, faktiskt.

Middag i bilen.

Sitter i bilen och äter kycklingspett från ICA. Om man drar fram kycklingbitarna på spettet med munnen kan man doppa dom i Aiolin. Mums.
Jag har inga bestick här. Ingen tallrik heller.

Så här blir det ibland när man har 7.5 mil till jobbet och ska stanna i stan på hemvägen för att gå ut med vännerna och lyssna på bra musik.

I dag har jag jobbat på två ställen.
Livet är fullt av möjligheter.
En affirmation:
"Jag ökar ständigt min inkomst!"
Säg den, skriv den, sjung den, tänk den.

Gjorde en Gry i morse

Bild
Klev upp utan att snooza i morse.
Gry i "Äntligen Morgon" sa en gång, att hon gör så.
Det kanske är bättre än att somna en gång till, och en till, och en till.
Fast lyckan i att kunna missar man ju.

Köpte en cerise blus på Gina i går och nu undrar jag hur jag tänkte
när jag stog i provhytten.
Vad ska jag ha till, liksom?


Där mitt hjärta hör hemma

Bild
Här vill jag vara, leva, bo.







Jag badade som om det vore Sommarens sista.






Det var alldeles, alldeles stilla ...






... och tyst.






The best in Life is free. Nu har jag laddat batterierna igen. Känner en obeskrivlig tacksamhet över att kunna gå i skogen, bada i havet, sitta på en sten och bara vara, i den alldeles knäpptysta augustikvällen.






















Ingenting särskilt

I dag har jag ...

... hängt tvätt ute
... slängt lite skit som har legat på gården i typ ett halvår
... varit på ett möte där jag fick näring till det Äkta Självet i mig
... fikat hemma hos dottern
... tagit bort lösnaglarna jag klistrade på till festen i går (ringfingernageln fastnade på halva och satt snett.)
... känt mig ännu mer övertygad om att "a woman´s got to do what a woman´s got to do" men jag är inte riktigt där än.
... fått komplimanger för min sjukt snygga frisyr. Igen!

Nu har jag ett party till min nya klänning!

Regnets smattrande mot rutan är så avslappnande.
Jag har gjort mig av med högen på golvet, som jag skrev om i förra inlägget.
Jag har bytt "tapet" inne på Twitter.
Det är väl skapligt en lat lördag som den här?

Disken står där den står, jag orkar inte nu.
Den kommer antagligen att stå kvar om två timmar och i morgon bitti med.

I kväll blir det fest inne i stan och jag ska ha min cerisa blåsa som jag köpte i somras och aldrig har använt.

Det ska bli så kul att gå på fest.

I ett kollegieblock i ångesthögen hittade jag anteckningar från en föreläsning med Tommy Hellsten.

"Det finns chefer som vägrar växa. Om du har en sådan chef, så dra! Långt bort! Min plikt mot mig själv är att våga säga upp mig. Att skydda mig själv!"


Trygghet får man när man spränger sönder det man klamrat sig fast vid:

att säga upp sig från ett jobb, som man mår dåligt i
att separera ur en relation som förhindrar tillväxt (check)
att visa sin vrede där man förut varit snäll (check)
att bli sårbar …

Ordning och reda. Not.

I dag har jag sökt ESTA.
Med dottern i mobilen blev jag ledd genom frågeträsket, som inte var helt lätt att förstå. Eller att besvara.
När vi kom till frågan om flightnummer blev det stopp.
Hon kunde ju inte svara på det, och resan är bokad genom min väninna, som såklart har gett mig alla papper med uppgifter om hotell, flightnummer, vägar vi ska åka på och sån´t.
När jag får extra-extraviktiga handlingar i min hand blir jag paralyserad av rädsla att tappa bort dom, och så lägger jag dom på något spejsat ställe, som jag aldrig kommer ihåg.
Räkningar och annat har jag ett ställe för. Det är i en korg på skohyllan i hallen. Min skohylla består av fyra vanliga skohyllor på varandra.
Skoskrapa.
Jag har väldigt många skor. Och en trång hall. Man kan inte mötas där. Man får gå ut och in i omgångar.
Men i alla fall, en del av skohyllan är paxad för en korg där alla räkningar ligger.
I en annan hög, placerad på golvet, snyggt inskjuten mot golvlisten, ligger besked om restskatten, självstud…

Väljer det fina

Förut
innan jag hade förstått
att jag själv
kunde påverka
mitt mående
med mina tankar
var jag


låg


Länge
var jag nere
i geggan,
i kolkällaren

Det var tryggt där

Smärtan
bjuder inte
på några överraskningar


Jag tillät mig
att bli nerdragen
i
en
nedåtgående
spiral


Nu
vänder jag
långt innan
jag står vid kanten

Jag tar fram
allt
jag har
att vara tacksam
över


Som min säng.
Kaffepaketet i skåpet.
Att jag fick bli mamma
och
att jag har
fyrahundra meter
till havet
Jag kan se
Fiskgjusen
över viken

Vem har lovat mig det?


Ingen



Jag tar
ingenting
för givet

Nejdå, jag är inte bitter.

Ibland längtar jag halvt ihjäl mig efter mina barn.
Eller tanter.
Dom är stora nu. Gifta och förlovade och så. Men det är mina barn i alla fall och jag är deras mamma och jag längtar och vill bita dom i benen som när dom var små och tjocka och ville leka tåg med alla köksstolarna inne i vardagsrummet.

I dag ringde jag den yngsta. Hon, som har gift sig i sommar och inte bor här i stan längre.

Inget svar.

Jag ringer igen efter ganska många timmar. Två i alla fall.
Vid det laget tycker jag mig ha en anledning, jag har träffat hennes kusin på stan och har hälsningar från honom.

Inget svar.
Jag pratar inte in på telefonsvararen. Hon har gett mig talförbud.
Det skulle nog mina väninnor också vilja ge mig, jag älskar att prata in på folks telefonsvarare!
Det är nästan bättre än när dom svarar, för då kan jag ju bara prata om me, myself and I tills rösten kommer in och säger "endast 30 sekunder kvar på meddelandetiden", och då kan man ju haspla ur sig nåt om att hurmårdu lite snab…

Smulpaj

Min kompis gör en smulpaj.

Hemma, i sitt hus.

Jag vill också vara hemma i mitt hus, och göra en smulpaj.

Smulpaj är så hemtrevligt.

Äntligen fri!

I kväll gick jag på walkabout.
Jag gick på stigar jag har valt bort under ett och ett halvt år.
Jag har haft mina anledningar.

Nu känner jag mig fri igen.
Jag kan andas.
Jag behöver inte se mig om över axeln när jag går.

Ett tag var jag på väg att sälja.

Mina vänner sa, att jag skulle tänka efter.

Dom sa att det här är ju ditt ställe på jorden.

Lugna dig, han kommer att flytta, sa dom.

Dom fick rätt.


I kväll när jag gick ut kände jag mig alldeles, alldeles befriad.

Jag har tagit tillbaka min mark.

Gråten kommer när jag skriver det här.

Gråt av lättnad.




Fake it til you make it

Ibland hjälper det att låtsas.

Jag tryckte upp visitkort i januari, med texten "Frilansskribent".

Att skriva är mitt stora intresse,och jag tror på att göra det som är roligt,

det jag blir glad av!

Så som en affirmation skrev jag "frilansskribent" på visitkorten, och nu är det

en sanning.

Jag kan se mig själv i olika situationer, gärna under avslappning. Som i en film. Visualisera det jag vill ha i Livet.

Tankens kraft är otroligt stark. Egentligen handlar allt om hur vi tänker.

Vem vill du vara?

Börja låtsas!

Vad är det värsta som kan hända?

I mitt lilla hus på gården bor det änglar

Bild
Jag kan höra, vad änglarna viskar...

Ibland ringer någon, som inte hör så bra, och vill komma.

Då går vi in i mitt lilla hus på gården och sätter oss ...



... och så berättar jag, vad änglarna viskar.




Ibland, men alldeles för sällan, går jag in i mitt lilla hus på gården ensam.

Då skriver jag.

Mitt lilla hus är både ett Änglahus och en skrivarstuga.





Det är fridfullt här.

Stilla.

Jag behöver vara här mer.

Mina drömmar infrias, en efter en.

Jag har inte tid att skriva här egentligen.
Jag gör research.
På Lorrie Morgan, som sjunger Country i Furuvik i kväll.

Men lite snabbt:
jag har badat massor i går, simmat, snurrat, busat, plaskat och doppat hela huvudet.just nu är jag ockuperad av tanken på pizza. En Facebookvän skrev om att han hade käkat pizza, så nu kan jag inte tänka på något annat.i kväll ska jag skriva om Lorrie. Det känns osannolikt roligt. Om någon berättade för mig om den kvinna, som är jag just nu, skulle jag bli avundsjuk.

Mina drömmar infrias, en efter en.

Jag är nästan avundsjuk på mig själv. Och oerhört tacksam.






Det är visst Sommar! Så det så!

Många pratar om höst.
Det är kallt ute, säger dom. Dom fryser, en del har börjat med strumpor redan.
Det ska jag bara tala om, att hellre förfryser jag tårna än att jag drar på mig strumpor i augusti.

Jag sitter på min altan och gör research.

På min altan är det gassande hett i solen, jag har kjol och bara ben och ett linne, och det känns som den somrigaste sommardagen ever.

Jag dricker kaffe och äter Vaniljbulle som sockret smälter på.

Ta mig tusan, jag tror jag behöver solskyddsfaktor på näsan.

Tolvan.

Inte ens chefer vill jag lyda.

Jag är en härochnumänniska, för i nuet är allt som det ska, och i nuet finns ingen ångest eller oro. Allt bara är.
Där jag bor, Nära Havet, är jag intensivt närvarande i stunden som är, och observerar gärna molnen, de mörka över Ormviken eller de rosa i nordväst.

Ínuti finns en rebell som inte vill lyda, och inte tänker göra det heller, inte ens chefer vill jag lyda, men det finns ett undantag och det är vädret.

Jag böjer på nacken och stannar ödmjukt hemma med båten när det blåser 9 m/s från norr. Jag lägger mig platt.
Direkt och utan omsvep.

Jag har lunchrast nu. (Ifall chefen skulle läsa och tro att jag bloggar på arbetstid.) I lunchlådan har jag två GI-biffar och en klick creme fraiche med Dijonsenap iblandat.
Rallarhalva utan smör eller ost.

Suck.

Jag tänker ta ut allt jag kan den sista sommarmånaden.

Vi var på ett ställe i kväll och lyssnade på en superbra kille, Krister Fridh. Han är trubadur, typ, fast jag gillar inte det ordet, musiker låter bättre.

Jag vill ta tillvara alla möjligheter som finns kvar den här sommaren. Jag vill göra somriga saker som att åka båt, vara ute på havet så mycket det bara går, gärna nattetid under fullmånens glans, och jag vill bada och simma.

Jag vill fortsätta sitta på uteställen som har infravärme, inlindad i en filt och äta jordgubbar med glass och grädde.

Komma hem lite för sent för att orka vakna när alarmet ringer, snooza tre, fyra varv, och dra igång starkt kaffe innan jag åker till mitt jobb, som ligger alldeles för långt hemifrån för att mitt liv ska vara enkelt.

Jag vill fortsätta gå i öppna skor, där mina rödmålade tånaglar är befriade från strumpor, och bära sommarklänningar över bara ben.

Jag vill dricka kaffe på altanen och på stenarna vid vattnet många, många gånger, och jag ska ta vara på varenda ledig sekund av augusti månad.

Och så jobbade änglarna för det ...

En man hade dött. Han kom till himlen och möttes av änglarna. En ängel frågade:
”Hur har ditt liv varit tycker du?”
”Nja”, sa mannen, ”si och så.”
”Jaså”, sa ängeln, ”vad var det som inte var bra?”
”Jamen”, sa mannen, ”huset som jag inte fick, som jag ville ha så gärna, och jobbet i Stockholm, jag tycker det var tråkigt att jag inte fick det.” Ängeln bad mannen följa med in i ett valv, där hon drog fram mappar från arkivlådor. Sedan sa hon:
”Ja, här ser jag. När du skulle söka lånet till ditt drömhus gick du hela vägen till banken och tänkte att det kommer inte att gå, jag kommer inte att få lånet! Och då jobbade änglarna för det!

Ängeln öppnade en annan mapp där det stod om jobbet mannen hade sökt, och sa:
”Samma sak här, när du gick till anställningsintervjun tänkte du hela vägen, och dagarna innan, att det är ingen ide, jag kommer i alla fall inte att få jobbet!  Och då jobbade änglarna för det” …
* Tänk om det är sant, att det blir som vi tänker.

På en skala från 0 till 10 sätter jag nöjdkrysset på 9,5

Lever du det liv du vill leva?
Eller åker du runt i en rondell, gör det du gjorde i går, säger det du sa i går, tänker som mamma eller pappa?

Det är tryggt.
Men det innebär ingen utveckling.

Jag frågar det här mest till mig själv. Som en koll, liksom.
Ja, i stort lever jag det liv jag vill leva.
Det är klart att jag skulle vilja slippa femton mil om dagen i bil.
Jag skulle vilja vara egen företagare. Kunna leva gott på det.

Jag har gjort det förr.
Jag kan göra det igen.

Jag skulle vilja ha mer självdisciplin, städa hemma, ha det fint i mitt hus, och utanför. Jag är en Slarvmaja.

Det här skulle jag också vilja ändra på:

Äta mindre godis och motionera mer.
Babbla mindre, mina ungar tycker det är lite jobbigt. (Det tycker säkert andra också, men dom vågar inte säga till. I stället skiter dom i att svara när jag ringer.)
Skaffa en bil med lite mer krut i.
Vara morgonpigg. I alla fall nån dag i veckan.

Annars är jag nöjd med mitt liv.

Tacksam. Jag har det bra. Jag har ett hav och en båt, och …
Bild
Jag älskar lediga sommardagar!






Här kom solen fram efter en molnig förmiddag






Dottern gjorde Cheesecake!








Förrätt på Axmar Brygga! Himlen, enkel biljett!